Om du inte kan något, fråga den som kan och lyssna noga på svaret. Om du inte förstår, fråga igen.
Det låter väl som ett rimligt förhållningssätt i tillvaron i allmänhet och i yrkesutövningen i synnerhet? Inte minst folkvalda bör följa rådet, även vid sidan av de beredningskrav som finns lagen. Det är helt enkelt en bra sak att veta vad man håller på med.
Men så fungerar det inte alltid. Som i hanteringen av tiggeriet i Eskilstuna. Flera uttalanden från ledande politiker har åter aktualiserat frågan.
Från 1 augusti måste den som vill tigga på vissa platser i kommunen ansöka om tillstånd. Det kostar 250 kronor och gäller i tre månader. Den politiska majoriteten är missnöjd.
– Vi hade inte räknat med att tillstånden för passiv pengainsamling skulle vara giltiga i tre månader, utan i max några dagar. Tre månader är enligt mig alldeles för lång tid, säger kommunalrådet Jari Puustinen (M) i EK/ST.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) framför samma budskap i en intervju med TT. Han vill helst att tillståndet bara ska gälla för en dag. Till EK/ST säger han att han har svårt att förstå hur polisen resonerar när den ger tillstånd för tre månader men ”antar” att det finns en finess i det kopplat till att EU-medborgare får vistas i Sverige i tre månader ”utan att registrera sig”.
Sverigedemokraterna yrkar i en motion till fullmäktige att kommunen skriver in i de lokala ordningsföreskrifterna hur länge tillståndet ska gälla, så att inte polisen ska ges utrymme att ”tolka skrivelsen” på sitt sätt.
Detta är inte seriöst. Vad majoriteten hade räknat med är inte helt klart. Klart är däremot att Jari Puustinen, Jimmy Jansson och de övriga inte visste vad som gällde när de fattade beslutet, att de fortfarande inte vet, att de inte bryr sig om att fråga någon som vet, men att de inte låter okunskapen stå i vägen för att uttrycka åsikter i frågan.
Längden på tillstånden bestäms av polisen utifrån bestämmelserna i ordningslagen. Lagens andemening är att tillmötesgå den sökande så långt sommöjligt men med hänsyn tagen till allmänna intressen om ordning och säkerhet. Kommunpolitikernas åsikter om tiggeri och deras egentliga syfte med tillståndskravet är helt irrelevanta när polisen ska utfärda tillstånd.
Beslutet att ge tillstånd för passiv penninginsamling i tre månader har i sin tur inget att göra med utlänningslagens tremånadersregel – den tid som EU/EES-medborgare får vara i Sverige utan uppehållstillstånd. Det som vägs in i polisens tillståndsprövning är vad personen avser att göra på platsen där tillståndet ska gälla, inte vem personen är.
Ordningslagen och utlänningslagen ska hållas isär. Att en person har fått ett tremånaderstillstånd och söker ett sådant igen utgör i sig inte tillräcklig grund för polisen att genomföra en inre utlänningskontroll. Förutom lagbestämmelserna om vad polisen får och inte får göra är det även en praktisk fråga. När allt kommer omkring betyder inte ett ”tiggeritillstånd” i tre månader att personen vistas i Sverige under hela den tiden. Och det är ett digert arbete att fastställa hur länge en EU-medborgare har varit i landet, eftersom in- och utresor inte dokumenteras på det sätt som de gjorde när passen stämplades.
Varför ges då tillstånd i just tre månader? Polisen bedömer att det är den tidshorisont som ordningsmakten kan överblicka och därmed förutse möjliga förändringar av den plats där tillståndet gäller.
Det mesta av detta fick jag veta efter några samtal med polisen. Det minsta man kan begära av de folkvalda är att de gör samma sak och använder den kunskapen i diskussionen.
De hade kunnat göra rätt från början. Många, bland annat denna ledarsida, påpekade fallgroparna när processen sattes igång förra året.
Frågan borde ha beretts på sedvanligt sätt, med granskning och dokumenterade yttranden från kommunförvaltningen och polisen innan det i praktiken avgörande beslutet fattades. Nu snickrades förslaget ihop av partiorganisationerna – av allt att döma i en liten personkrets – kastades fram på sittande möte med kommunstyrelsen och klubbades direkt, vilket omöjliggjorde en offentlig diskussion och granskning innan frågan låstes.
Majoriteten sade sedan att den skulle strunta i remissinstansernas eventuella avrådan från tillståndsplikten och remissrundan gjordes mycket kort. Det var visst angeläget att få ett fullmäktigebeslut före valet.
Därefter fortsatte de ledande politikerna att prata strunt, som att kommunen skulle anlita ordningsvakter för att kontrollera tillstånden, något som dessa saknar rätt att göra.
Gott så. Gjort är gjort. Men sluta med klåparbeteendet nu åtminstone.
Läs lagen. Prata med sakkunniga. Så att medborgarna får korrekt information och skattepengar används effektivt.