Var det möjligt? Dök det till sist upp ett rejält undantag?
Regeringen tillsatte nyss den väntade utredningen om att förbjuda eller begränsa ännu några slags engångsplast. Från Plastindustriföreningen hördes att den var nöjd med utredningen, även om den hade en del synpunkter på hur reglerna bör se ut så att klimatmål inte motverkas genom att mer livsmedelförstörs genom otäta förpackningar.
Det var värst! Ett särintresse som inte tjuter när miljöregler eller annat gör att en produkt blir dyrare eller inte får säljas.
Det är mer regel än undantag att intresseorganisationer av flera slag försöker få det som är besvärligt eller dyrt att bara drabba andra – eller drabba ingen så att reella problem lämnas utan åtgärd.
Detta är ett gissel i skattepolitik, miljöpolitik, byggande och trafik. Organiserad gruppegoism är ensidig och ofta högljudd. För att hindra det som är negativt för egna klienter motverkas eller misstänkliggörs ofta sådant som kan bli positivt för social, ekonomisk och miljömässig utveckling.
Det punktvisa men intensiva nejsägandet överröstar ofta det allmänna reformsinnet, som skulle kunna ge många fler och mycket större fördelar, men på lite längre sikt och utspritt över stora delar av samhället.
Varje kryphål och gruppförmån som under åren smugits in i skattesystemet brukar få en lobby av organisationer och pr-konsulter som vill skydda sådant som snedvrider ekonomin men gynnar någon begränsad del av näringsliv eller kapitalägande, på den större marknadsekonomins bekostnad.
När en vara vållar miljöskador eller samhällskostnader som inte slår igenom i priset uppstår en lobby som vill hindra miljöskatter och liknande – se, förutom mycket annat, den lilla punktskatt som lagts på det genom andra skattebefrielser starkt subventionerade flyget.
En del som vill tjäna pengar på andras drickande vill sänka skatten och öka förbrukningen av alkohol, som vållar enorma kostnader i sjukvård och socialförsäkringar, sänker produktiviteten i näringslivet och leder till våldsbrott och social utslagning.
Men är inte de mer övergripande ekonomiska intresseorganisationerna, som inte företräder begränsade företags- eller yrkesgrupper, en effektiv motvikt mot mer snäva särintressen på branschnivå? Nej, exempel på det motsatta finns i rader. Gav till exempel näringslivets bredare organisationer ett stöd för de bredare skattereformer som genomförts, och som gjort företagsklimat och arbetsmarknad mycket bättre än under 60-, 70- och 80-talens inflationsepok?
Nej, ofta har det varit tvärtom.
Ett snävare gruppintresse brukar kunna räkna med att huvudorganisationen inte ställer skåpet på plats och försvarar övergripande intressen, såsom att skydda miljö och hälsa, ha goda sociala förhållanden eller slå vakt om skattesystemets hörnstenar, att främja arbete och att ha likformiga regler. Till praktexemplen hör Svenskt Näringslivs konflikt med dåvarande finansministernAnders Borg (M), när han ingrep mot de så kallade räntesnurrori skatteflyktsparadis som annars seriösa företag använde för att undvika bolagsskatt.
Så Plastindustriföreningen överraskade verkligen. Fast en del av förklaringen visade sig vara att de engångsprodukter som kan bli mest berörda av nya inskränkningar inte tillverkas av den svenska branschföreningens medlemmar, utan kommer från företag utomlands. Då är det förstås lättare att stå emot gruppegoismens reflexer.
Det ska ändå sägas att Plastindustriföreningen av allt att döma hör till de organisationer som också visar ett konstruktivt intresse för hur medlemmarnas tillverkning och produktutformning kan anpassas för att underlätta återvinning.
Enstjärna i kanten bör de ändå få.