• Gänget i "Maze runner"-trilogin går nu (äntligen) i mål i en långdragen final. Pressbild. Foto:
  • Newt (Thomas Brodie-Sangster), Thomas (Dylan O'Brien) och Minho (Ki Hong Lee) kämpar på mot Wicked i den sista "Maze runner"-filmen. Pressbild. Foto:
1/

Filmrecension: Maze runner: The death cure

Filmrecension

Det bjuds på ett utdraget farväl när Thomas och hans vänner avslutar "Maze runner"–trilogin. Det är svårt att bli annat än utmattad, inte minst av logiken bakom hela mysteriet.

Tonårsdystopin har varit en livskraftig genre, full av mer eller mindre karismatiska ungdomar som slåss mot elementen, varulvar, zombier, ångest och /eller onda despoter samtidigt som hormonerna virvlar. Trenden tog verklig fart i slutet av 00-talet och peakade ungefär när genrens ohotade drottning Katniss anmälde sig som frivillig kombattant i "The hunger games".

Nu har den klingat av och sist in i mål (väl?) är "Maze runner"-serien som avslutar äventyret med de borttappade pojkarna, och deras ledare Thomas. Dem mötte vi först instängda i en liten glänta, The Glade, en del i ett cyniskt experiment som också innehöll en mycket dödlig labyrint. Den första filmen hade en viss kittlande charm och följde genrens regelbok till punkt och pricka; här fanns en livsfarlig spelplan, en tydlig hierarki, en "utvald" huvudperson och två planerade uppföljare.

Men magin försvann egentligen så snart pojkarna klurade sig ut ur labyrinten och in i verkligheten utanför, där den onda organisationen Wicked forskar fram ett vaccin mot det virus som har ödelagt hela världen. Mittenfilmen hade ändå en snygg finish. Lösa trådar knöts ihop, tempot var föredömligt och det sparades inte på stiliga effekter när nya rebellgrupper, skurkar, övergivna städer och depraverade människospillror dök upp.

Den här gången verkar regissören Wes Ball och samtliga inblandade däremot ha insett att tiden har sprungit ifrån den här typen av film (för den här gången) och bara rafsat ihop något som förhoppningsvis kan lura så många fans som möjligt att hosta upp veckopengen.

Visserligen sparas det inte på krutet, actionladdade scener staplas på varandra men manus, skådespeleri, klippning, inre logik, ja precis allt känns lite hipp som happ och så fort det verkar dra ihop sig till slutgiltig uppgörelse så dyker det, nästan parodiskt, upp ännu en skurk eller komplicerande faktor som drar ut på finalen i det oändliga.

Fakta: Maze runner: The death cure

Genre: Sci-fi-action

Premiär: 26 januari 2018

I rollerna: Kaya Scodelario, Dylan O’Brien, Walton Goggins med flera

Regi: Wes Ball

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Censur: 15 år

Betyg: +