• Balsam Karam har skrivit på sin roman "Händelsehorisonten" i många år. En personlig tragedi möjliggjorde färdigställandet av boken. "Plötsligt var det som att jag kunde distansera mig från den tillräckligt för att skriva klart den", säger hon. Foto:
  • Balsam Karam debuterar med "Händelsehorisonten", en bok som av förlaget har kallats för "politisk". "Då tänker jag att alla böcker är politiska. Att det är väldigt politiskt och kanske aggressivt politiskt att skriva om till exempel medelålders vita män", säger hon. Foto:
  • Balsam Karams roman utspelas i en oklar tid och på en oklar plats. "Det är inte nödvändigtvis så att det är omöjligt att det skulle kunna hända i Sverige", säger hon. Foto:
  • Att Balsam Karams debutroman har en titel hämtad från astronomin är inte så konstigt. "Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och ville bli astronom", berättar hon. Foto:
  • Huvudpersonen Milde i "Händelsehorisonten" är nästan obegripligt stark. "Men jag ser inte på henne som en obruten person, utan som en person med ett obrutet hopp om sitt hem och sina mödrar och syskon. Och något slags obrutet hopp om att det kan bli bättre", säger Balsam Karam. Foto:
1/

Hon skriver om punkten utan återvändo

Litteratur

Hon har hämtat titeln från ett vetenskapligt uttryck. "Händelsehorisonten" är den skenbara ytan kring ett svart hål – men också punkten utan återvändo. Ett vackert symbolspråk, kan tyckas, men för människorna i Balsam Karams debutroman grym realitet.

Milde är sju år, sjutton år, tjugoåtta år gammal när vi möter henne i "Händelsehorisonten". Hon är barnet som tillsammans med sin mor har deporterats till Utkanterna. Hon är tonåringen som i protest mot förtrycket anför ett uppror. Hon är den vuxna kvinnan som stympad av tortyr straffas ytterligare genom att skickas ut i rymden, som ett led i ett vetenskapligt experiment.

Mot det svarta hålet, mot punkten utan återvändo.

Skrivandets "hur"

En kortfattad resumé av handlingen gör knappast Balsam Karams roman rättvisa. Om de allra flesta författare utgår mest från frågan "vad ska jag skriva om?" har hennes huvudfråga i stället handlat om skrivandets "hur".

— Det är extremt viktigt att veta hur man ska skriva om det man skriver om. Och det huret kan vara väldigt svårt och arbetsamt att komma fram till, säger hon.

Svaret på frågan "hur?" är i det här fallet "solidariskt".

— Jag har resonerat kring hur ett språk skulle kunna se ut som är helt solidariskt med sina karaktärer, på ett sätt närapå förälskat i dem. En av mina absoluta favoritförfattare Toni Morrison har pratat om att hon kan läsa en text och veta vem författaren har skrivit för, om det är för vita eller svarta personer. Jag vill skriva för dem som finns i boken, konstaterar Balsam Karam.

Tre modersmål

Egentligen vill hon inte tala så mycket om sig själv. Men hon berättar att hon redan som barn och tonåring var en flitig läsare. Kanske är Balsam Karams relation till språk mer speciell än andras eftersom hon har tre modersmål – svenskan inte är ett av dem. Med sig från tiden innan hon som sjuåring kom till Sverige hade hon kurdiskan, arabiskan och farsin.

Via läsningen bekantade hon sig med ett språk som hon inte talade hemma. Och när hon började skriva i 20-årsåldern insåg hon att läsning kanske är den viktigaste aktiviteten för den som vill skriva. Parallellt med skrivandet arbetar hon nu som bibliotekarie i Rinkeby, en uppgift hon ser som extremt viktig, men också slitsam eftersom branschen präglas av resursbrist och underbemanning.

Språket i "Händelsehorisonten" skimrar också när det skildrar sådant som i andras ögon skulle kunna beskrivas som misär. Mödrarna och barnen som deporterats till Utkanterna lever i skuggan av en gigantisk soptipp, amputerade från samhällskroppen, men det är ömsintheten mellan människorna och de solidariska gesterna som dröjer sig kvar i läsarens minne. Ett kantstött plommon och en kopp te i skymningsljuset framstår som en gudagåva. Balsam Karams språk får även, möjligen lite oroväckande, en kastad molotovcocktail att framstå som en rimlig motståndshandling.

Väpnat uppror

Romantiserar hon det väpnade upproret?

— Jag tycker inte att det finns någon romantik i att vilja göra uppror. Det är väl snarare så att som berättelsen är skildrad är den helt och hållet på Mildes sida. Om man läser boken och följer dess logik har jag svårt att se att man skulle tycka att jag romantiserar det extra mycket. Då romantiserar jag i sådana fall allt.

Att skriva "Händelsehorisonten" har inte varit lätt. De första fragmenten kom till för tolv år sedan, i många år saknade hon de ekonomiska möjligheterna att skriva koncentrerat på heltid. Möjligheten att gå på skrivarskola gjorde att skrivandet accelererade, men det var egentligen först när hon blev gravid och sedan drabbades av en personlig tragedi som boken blev färdigskriven.

— Jag förlorade mitt första barn, min dotter, tre dagar innan hon skulle födas. Det var en obeskrivligt traumatisk händelse i mitt liv, men också en sorgeprocess som möjliggjorde att den här boken blev klar. Plötsligt var det som om jag kunde distansera mig från den tillräckligt för att skriva klart den.

Att hon har förlorat ett barn är ingen hemlighet – Balsam Karam är angelägen om att familjer som drabbas av liknande förluster ska veta att de inte är ensamma. Däremot har hon varit orolig för att fokuset på henne som person ska inverka på läsningen av boken.

— Jag är inte intressant, det är boken som är intressant. Men det har ändå hänt och det har varit extremt viktigt för bokens skapande. Det kändes som en enorm seger när jag blev klar med boken. Det kändes som om hon och jag blev klara med den, säger hon.

Fakta: Balsam Karam

Ålder: 34 år.

Bor: I Rinkeby i Stockholm.

Yrke: Bibliotekarie på Rinkeby bibliotek, författare.

Uppvuxen i: Västmanland (Skinnskatteberg och Västerås).

Har läst den senaste tiden: Etel Adnans "Arabapokalyps", Olga Ravns "Den vita rosen" och Lars Mikael Raattamaas "Kommunismen". "Ofta har jag kanske 4–5 böcker i gång samtidigt."

Aktuell: Debuterar som författare med "Händelsehorisonten" som ges ut i mars.