Socialdemokraternas partikongress är precis över och det har varit välfyllda dagar för partisekreteraren Lena Rådström Baastad. För egen del anser hon att de två viktigaste frågorna är sjukvårdspolitiken och partiets nya organisatoriska program – ett arbete som hon lett och utvecklat.

 Vi behöver göra mycket för att stärka partiet. Nu går vi in med lite sjukdomsinsikt, som kanske har saknats.

I snart tre år har hon haft uppdraget. Innan var hon kommunalråd i Örebro i tio år. Och från 2011 stadens första kvinnliga kommunstyrelseordförande. Numera hänger hennes porträtt i Örebros kommunhus. Egentligen hade hon tänkt sluta med politiken 2016 och starta eget som ledarskapscoach. Men de planerna blev aldrig verklighet. I stället ringde Stefan Löfven och frågade om hon ville bli partisekreterare.

Artikelbild

| ”Någonstans handlar det om att politiken behöver hjälpa, ge människor chansen att förverkliga sina drömmar”, säger Lena Rådström Baastad.

Hantverket detsamma

Det är ett spännande uppdrag, säger hon, men också ganska utmanande.

 Det politiska hantverket är detsamma. Det handlar om att sy ihop överenskommelser, göra teori till praktik – få saker att hända. Det är en sak att skriva fina politiska dokument, men sedan ska man omsätta dem i handling oavsett om det är inom organisationen eller i politiken.
Vad exakt gör en partisekreterare?
Artikelbild

| Under studietiden började Lena Rådström Baastad engagera sig i politiken när hon förstod hur underrepresenterade ungdomar från familjer med låg utbildning var.

 Den här veckan hade vi ett möte med partistyrelsen, då behövde vi ha koll på valanalysen. Det är jag som ser till att den blir gjord och att vi drar igång en politikutveckling. Det är min uppgift att bestämma vilken linje vi ska ha. I och med att partiordföranden är statsminister är det partisekreterarens roll att utveckla socialdemokratin som rörelse. Självklart i nära samarbete med partiordföranden.

Steget från att vara kommunpolitiker till att hamna i toppen av hela partiet kan tyckas stort. Men enligt Lena Rådström Baastad finns flera likheter.

Artikelbild

| År 2016 hade Lena Rådström Baastad tänkt sluta med politiken och bli ledarskapscoach. Då ringde Stefan Löfven och frågade om hon ville bli partisekreterare.

 På samma sätt som att ett parti är en stor organisation är en kommun en stor verksamhet. Och det krävs ju att man klarar av att driva de förändringsprocesser som gör att det blir förändring på riktigt. Det har jag med mig från mina år i kommunpolitiken.

Ville bli chef

Skillnaden är, menar hon, att i stället för att bestämma och förfoga över hela verksamheten jobbar hon nu med 26 olika partidistrikt som alla äger sin egen verksamhet, samtidigt som de tillhör ett gemensamt parti.

 För mig handlar det om att åstadkomma en förändring i en organisation där det fortfarande är så att man själv bestämmer över sin organisation lokalt.

Det kan tyckas som en knepig uppgift som kräver ett starkt ledarskap. Å andra sidan har Lena Rådström Baastad länge varit intresserad av just de frågorna. Det var också därför hon i tjugoårsåldern pluggade arbetslivspedagogik.

 Jag har alltid fascinerats av ledarskap och mänskliga relationer på arbetsplatser. Jag minns att jag låg hemma hos mamma på soffan och läste katalogerna till universitet och högskolor när jag hittade utbildningen. Min mamma hävdar att jag sa – ”jag vill bli chef och då passar det här programmet”.

Utbildning viktigt

Det var också under studietiden hon började engagera sig i politiken när hon förstod hur pass underrepresenterade ungdomar från familjer med låg utbildning var. Drivkraften då var att jobba för att fler skulle få möjlighet att plugga vidare. Fortfarande tycker Lena Rådström Baastad att utbildning är en viktig fråga.

 Min mamma var ensamstående och hade jättetufft att få ekonomin att gå ihop. Hon sa till mig: ”Lena, se till att skaffa dig en utbildning och bli självständig. Gör dig inte beroende av en man för att klara dig ekonomiskt.”
 Men någonstans handlar det alltid om att politiken behöver hjälpa till att ge människor chansen att förverkliga sina drömmar. Få leva de livschanserna som man kanske inte per automatik har med sig.