Det var på en svetsarkurs hos AMU som Keijo fick ordning på sina tankar och blev troende.
– Två kurskollegor berättade för mig om Jesus. Jag hade alltid varit rädd för döden och gått omkring och varit orolig. Nu fick jag frid i själen och syndernas förlåtelse.
En framgångsrik karriär som styrkelyftare avbröts och i stället började han lära sig spela dragspel.
– Jag tävlade i 67-kilosklassen och har ett personligt rekord på 520 kilo. En gång kom jag femma på svenska mästerskapen.
Styrketränar igen
I dag har Keijo återupptagit styrketräningen men numera på hobbynivå.
Kraften läggs i stället på att hjälpa utsatta människor i andra länder och frivilliga expeditioner i Guds tjänst till exempelvis Papua Nya Guinea.
– Jag har varit där två gånger, 2002 och 2005. Vi var fyra man som reste dit för att bygga en kyrka, men det höll på att ta en ände med förskräckelse. Nio dagar innan hemresan 2005 ramlade jag ned från en stege och krossade mitt högra knä totalt. Det var nära att olyckan kostat mig livet då risken för kallbrand i benet var överhängande.
Keijo levde sedan länge med konstant smärta och tvingades medicinera tungt för att klara vardagen:
– Men en kväll besökte jag Pingstkyrkan i Torshälla där en kenyansk präst gästpredikade. Efteråt gick jag fram och förklarade för honom vad jag råkat ut för och sedan jag fått hans välsignelse försvann smärtan. Det är ett Guds under.
Förkunnar Guds ord
Keijo Heikkanen är tacksam vad livet gett honom. Speciellt uppskattar han de senaste tio åren då han fått möjligheten att resa och förkunna Guds ord i åtta länder.
– 2009 var vi fyra herrar som gjorde en evangelistresa till Pattaya i Thailand. Där träffade vi och pratade om vår tro med både svenska som finska turister. Till Israel har jag varit tillsammans med hustrun Helena fyra gånger och dit kommer nog även vår nästa resa att gå. Det är fantastiskt att få besöka platser som Jerusalem där Jesus vandrade och verkade för väldigt länge sedan.
Parallellt med evangelistresorna brinner paret Heikkanen för den hjälpverksamhet man bedriver med bostaden i Eneby Svenslund som centrum.
– Vi bedriver loppisverksamhet och samlar även in kläder som skickas vidare, främst till Baltikum. Helena har också en grupp på 20 personer som lägger 100 kronor i månaden var för att varm mat ska kunna serveras på ett barnhem i Bulgarien. Där, liksom i Estland, har vi varit flera gånger.
Ideellt arbete
Heikkis och Helenas arbete är helt ideellt. Resorna världen runt bekostas av egna medel. Hemma i huset står säckarna packade och väntar på att skeppas över till behövande.
– Jag jobbar halvtid som busschaufför, röker eller dricker inte, och har vad som behövs.
– Lägger man livet i Guds händer finns inget att oroas över. De senaste tio åren har varit de bästa i mitt liv.