Här är Ringvägen 9 i Torshälla och naturligtvis en milsvid skillnad mot Ramshammar där familjen hyrde en femrummare.
Eivor Eriksson längtar tillbaka. Hon är uppvuxen i lantliga miljöer i Ärlatrakten och stadslivet känns obekvämt.
– Katten vantrivs också. Han är 12 år och undrar förstås vad som hänt.
– Tidigare gick han ut och in som han ville. Nu är hela balkongen som en stor bur så han inte ska sticka iväg.
Ryggen havererade
Sedan 70-talet är hon sjukpensionär då ryggen havererade.
Men det finns glädjeämnen i Eivors liv också. Fem barn och 13 barnbarn innebär att hon ofta får besök. I maj blir hon dessutom mormorsmor för första gången.
Maken Leif träffade hon 2 februari 1964. Paret förlovade sig 17 maj, gifte sig 30 oktober och fick första barnet 15 februari 1965.
– Det gick fort, men sedan fick vi 46 år tillsammans. Nu känns det tomt.
Hur får du tiden att gå?
– Jag stickar väldigt mycket. Virkar och syr kläder. På eftermiddagarna kan jag slå på teven om det är någon bra gammal svensk film.
Samlar på ugglor
– Det är kul att se hur det såg ut förr i tiden. Måndagskvällarna är heliga. Då spelar jag bingo i Folkets Hus och på somrarna i Barva.
Och samlar prydnadsugglor?
– Ja, jag har över 1 000. Många är nedpackade då jag inte får plats med alla i den här lägenheten.
Önskepresent?
– En lägenhet i markplan så jag kunde gå direkt ut. Det skulle jag välkomna.