– Jag pluggade in ett ämne i taget och tenterade vid Läroverket. När jag sedan sökte till Småskoleseminariet i Strängnäs kom jag in. Det var 900 sökande och 90 fick plats. Jag var lycklig förstås, skriver (!) Ulla i ett långt brev till personligtredaktionen.
Det blev några jobbiga år för familjen. Ulla pluggade i Strängnäs och bodde kvar där i veckorna men den 30 maj 1959 fick hon sin examen.
– Min man och våra två flickor tog emot mig på skolgården.
Första jobbet var i Ärla
I Eskilstuna ville man ha Ulla som vikarie, men det ville inte hon. I stället blev första lärarjobbet i en B-klass i Ärla. Sedan följde en tur till Näshulta innan hon tröttnade på resandet och tog hand om en skolmognadsklass i Slottsskolan.
– De barnen lärde mig att inlärningen blev bäst om jag var rak och enkel i undervisningen. I Näshulta fick jag 35 ägg i 35-årspresent, i stan plockade de blommor i Stadsparken när jag fyllde. Jag tyckte någon annan kunde tala om för dem att det var förbjudet!
Påssjuka ledde till dövhet på ett öra och det var ett handikapp i yrket.
Efter ett års studier på speciallärarlinjen i Stockholm väntade nya utmaningar i hjälpklass, obs-klinik och vid psykiatriska ungdomskliniken.
Sina sista lärarår jobbade Ulla Alnestål med invandrargrupper.
Lärde sig mycket av barnen
– Jag hoppas barnen lärde sig något av mig för jag lärde mig jättemycket av dem.
Familjen och hemmet har alltid stått i första rummet för Ulla. Andra intressen är litteratur och resor.
Resorna har gjorts tillsammans med maken Ingvar, döttrar och en ressugen väninna. USA, Kanada, Indien, Nepal, Sydafrika, Tunisien (där ett barnbarn arbetade som reseledare), Tanzania (där en dotter jobbade som lärare i fyra år) och Kenya är några av de länder Ulla besökt.
– Numera orkar jag inte resa så mycket. Jag får hålla mig till böckerna.