Fler och fler har de senaste månaderna börjat prata om att den där flygresan vill jag inte göra. Kändisar och andra urskuldar sig när de postar bilder från stranden i Thailand. Syrliga kommentarer droppas i kommentarsfält om klimatavtryck. Semesterplaner ställs in.

För hur rimligt är det att köpa nya kläder varje månad, att åka till fjällen, att fylla och värma poolen?

Även företag har märkt av vågen av skam som drar över oss. På ekot intervjuade man en arrangör som har svårt att motivera att artister åker över atlanten för en konsert. Vi märker det även på redaktionen. Helt plötsligt har telefonsamtalen och mailen börjat handla om vår resesida, hur klimatsmart är det undrar man.

Och frågorna och skammen är givetvis relevant.

I spåren av Greta Thunberg har klimatfrågan på allvar klivit in till middag, den sitter med vid matbordet. Den stirrar på oss genom våra barns ögon. För det handlar i grunden om vilken värld vi vill lämna över till våra barn, har de ens en värld som går att leva i om 30 år?

Tveksamt, om man ska lyssna till experterna. Temperaturhöjningar, extremväder, torka, stormar, insektsdöd, flyktingkatastrofer är redan här och värre ska det bli.

Det 16-åriga Greta Thunberg har fått många fler att förstå är att vi alla måste göra andra val, i dag, om det ska få en effekt i morgon. Vi kan inte peka på våra politiker eller andra länder och tänka att det är någon annan som får lösa klimatfrågan.

Samtidigt kan man förundrat lyssna på klimatförnekare som på fullt allvar inte tror på det forskarkollektivet är överens om, som det finns bevis för. Klimatförnekare lyssnar hellre på auktoriteter som Donald Trump eller riksdagspartier som Sverigedemokraterna när de säger att allt är hittepå.

I deras värld blir allt great - again.

Men kan du säga det till dina barn där hemma, vid middagsbordet. Kan du säga att allt ska bli bra och att klimatkrisen är en bluff. Sen återgår ni till att äta era tacos. För min del växer tuggorna i munnen.