Ett föremål som ingår i ett statligt museums samlingar ska ställas ut eller finnas till hands för forskningens skull. Men får sakerna användas? Det är inte alls säkert. Om objekten används kan de degraderas från museiföremål till rekvisita, vilket innebär att de förlorar skyddet och kraven på korrekt omvårdnad.

Samtidigt blir det rätt enahanda med exempelvis bilar som bara står och inte får köras. Vore det inte möjligt att bevara regeln men låta fordonen rulla under kontrollerade former?

Ny policy

Artikelbild

| Volvo P1800, eller 1800S som den hette när tillverkningen flyttade från England till Sverige, är en av klenoderna som Christian Stadius vid Tekniska museet hoppas kunna använda i veteranrallyn och andra aktiviteter. Exemplaret är från 1965.

Den tanken slog konservatorn Christian Stadius när han för drygt två år sedan anställdes som chef för samlingarna vid Tekniska museet i Stockholm.

Jag såg bilarna i våra samlingar och tänkte att de bättre skulle bidra till museets verksamhet om de kan användas. Det ledde till att jag fick i uppdrag att skapa en ny policy, säger Christian Stadius.

Denna policy utgår från något som kallas "handling collection", det vill säga samling som får hanteras och brukas. I den brittiska museivärlden, ofta en föregångare i branschen, har systemet etablerats men i Sverige har det hittills inte varit vanligt.

Det här är viktigt att få in i vårt tänkande. Bevarandet är viktigt för museum, men bevarandet står på ett fundament av tillgänglighet, säger Christian Stadius.
Artikelbild

| Citroën B11 och B15 tillverkades 1937 1954 och kallas även "Traction Avant", vilket betyder framhjulsdrift. En bilmodell som var långt före sin tid och därför självklar i varje fordonsmuseum med bredd.

Rörligt kulturarv

En pusselbit i detta arbete är en rapport som Riksantikvarieämbetet skrivit på uppdrag av regeringen, kallad "Det rörliga kulturarvet". I den understryks betydelsen av att äldre fordon och farkoster hålls i sådant skick att de bidrar till ett levande kulturarv.

Artikelbild

| I ett gammalt militärförråd, insprängt i berget, står ett antal av Tekniska museets bilar. Chefen för samlingarna, Christian Stadius, blickar tillbaka varje arbetsdag.

Men det är inte givet att ett museum på egen hand har kunskap eller resurser att hålla fordon i körbart skick. För Tekniska museet har det lett fram till ett givande samarbete med ett privat museum, Autoseum i Simrishamn.

Samarbetet med entusiastiska och kunniga personer utanför museivärlden är mycket värdefullt. Tekniska museet har deponerat några fordon hos Autoseum, som sköter underhåll och även deltar i aktiviteter med bilarna, säger Christian Stadius.
Artikelbild

| Utsikt från 1902 års Bailleau Voiturette: Volvo Amazon från 1958, Volvo PV444 från 1947 och en Citroën B11 från 1953.

Det första var en Dion från 1910 som kördes i veteranrallyt London–Brighton 2017. I fjol deltog Autoseum i samma lopp med två bilar från Tekniska museet och i år ska även det svenska Gärdesloppet på Djurgården i Stockholm köras.

På det här viset når vi ut till betydligt fler människor än om bilarna bara står i vår samling.
Artikelbild

| Christian Stadius är chef för Tekniska museets samlingar. Här i förarsätet på en fransk Bailleau Voiturette från 1902. Bilmärket Bailleau levde 1901–1914.

Reservdelar

Men vad händer om bilarna skadas eller går sönder? Reservdelar till prylar som i vissa fall är långt över hundra år gamla köper man inte över disk.

Artikelbild

| Voiturettens hjul.

Det är så klart tråkigt, men man måste också fråga sig om det verkligen gör något. Om en motor går sönder och inte kan repareras finns föremålet ändå kvar. Om det ändå bara ska stå parkerat i en utställning, som museiföremål normalt gör, spelar det ingen roll, säger Christian Stadius.