Vad är det som gör att människor kan försonas? Vad är det som gör att vissa människor kan förlåta? Hur orkar människor trots allt fortsätta och försöka styra sina liv i en mer konstruktiv riktning? Barn kan ju inte styra särskilt mycket alls. De är totalt utlämnade åt vuxnas förmåga eller oförmåga. Varifrån kommer kraften att kämpa?

Sådana här tankar väcker Arkan Asaads senaste bok ”Bortom solens strålar”. Den handlar om ett barns, en ung pojkes uppväxt i Eskilstuna.

Författare är Arkan Asaad, född år 1980 i den kurdiska delen av norra Irak. Han debuterade 2011 med ”Stjärnlösa nätter”, en ohygglig men gripande historia som byggde på hans erfarenheter av att bli bortgift mot sin vilja. Tre år senare kom ”Blod rödare än rött”, som handlade om faderns uppväxt i Irak. Fadern Casim, återkommer också i ”Bortom solens strålar”, liksom mamman Jamila. Huvudperson här är pojken Amàr, som är liten när han med sin familj kommer till Sverige en vinterdag.

Artikelbild

Familjen bosätter sig småningom i Eskilstunas Nyfors. Pappa får snart jobb på Volvo och mamma på ASSA-fabriken. De har lyckligen landat i Sverige men börjar nu en lång resa in i ett annat lands kultur. Det är en dramatisk resa fylld av både tillförsikt och utsatthet, som skildras i ”Bortom solens strålar”.

Till en början går allt bra: pappa Casim lyckas öppna videobutiker, fyrabarnsfamiljen flyttar till ett hus i Slagsta, ”ett idylliskt svenskt område med noll procent invandrare”. De lever utan större bekymmer ända tills telefonen en jul ringer. Släktingar från Kurdistan hör av sig och det visar sig att Casims syster våldtagits och dödats, hans pappa och flera andra släktingar har fängslats eller dödats. Släkten har straffats för att Casim deserterade från militärtjänsten och flydde. Här vänder berättelsen om att bygga upp något till sin smärtsamma motsats. Casim börjar dricka och förvandlas från att ha varit sina barns hjälte och familjens trygghet till en hotfull man som misshandlar sin hustru brutalt. Det tog tolv år att bygga upp det nya livet för familjen och mindre än ett år att förstöra det.

Trettonårige Amàr hamnar i ett gäng killar som ägnar sig åt slagsmål och stölder. I Årbyskolan finns bestialiska lärare men tackochlov också snälla och omtänksamma sådana. De här ljusgestalterna verkar haft en avgörande betydelse för Amàrs överlevnad. En lärare här, en simtränare där. Enskilda personer som har räddat liv på olika sätt.

Mamma Jamila bestämmer sig till slut för att lämna pappan. Hon tar med sig barnen till Kvinnojouren och de får ett skyddat boende. Det verkar inte göra det hela så mycket bättre: familjen har gått i bitar och alla drömmar i kras. En sömnlös natt hittar Amàr en anteckningsbok och börjar skriva ner sina känslor i den. Att skriva blir alltmer hans tillflyktsort. ”När jag fann pennan var det som jag fann mig själv. Annars spelade jag alltid någon annan, i hemmet, i skolan, till och med bland mina vänner.” ”Pennan och pappret svek mig aldrig. De dömde mig inte.”

”Bortom solens strålar” är inte stor litteratur men en bok som känns uppriktig, angelägen och användbar. Den skildrar närgånget en svår tillvaro som många barn är tvungna att hantera på ett eller annat sätt. Arkan Asaad valde att berätta, att skriva. Förhoppningsvis kan han inspirera andra till att inte ge upp.