Det har gått drygt en och en halv vecka sedan Måns Zelmerlöw blev mums-Måns med hela svenska folket när han vann Eurovision Song Contest i Wien.
Måns Zelmerlöw kom in i mitt liv 2005 när han medverkade i Idol. I mina ögon var han då den kompletta artisten. Jag tyckte att han hade allt. Karisma och framförallt en fantastisk röst.
Efter melodifestivaler och allsångssomrar är han återigen riktigt på tapeten. "Perfectly damaged" är ett album med tolv spår. Vart och ett av dem lyckas snabbt nästla sig in i mina nervbanor. Varje övergång känns på förhand given och det lämnar mig tveeggad. Å ena sidan gillar jag verkligen det sätt som Måns bygger albumet på, där varje låt skulle passa i radioformat. Hela skivan är full av potentiella topplistehits, men ändå blir jag lite besviken. För jag vill ha mer.
Det är tio år sedan jag dansade till "Cara Mia" på repeat. Jag hade velat att Måns Zelmerlöw skulle överraska mig och få mig att hamna i något slags lyckotillstånd precis som då. Han har i och för sig lyckats få med flera guldkorn på albumet. "Live while we´re alive" går på repeat om och om igen. Dels för att den har samma inledande lugna sång som i "Heroes" men också för att det leder till ett fantastiskt crescendo som dessutom pryds av stråkar.
Tyvärr är inledningen snarlik på samtliga spår. Jag kan inte undgå att känna att han har valt ett säkert kort. Han har satt samman ett gäng låtar som likväl skulle kunna ha Avicii eller någon annan låtskrivare som avsändare. Så rätt i tiden är det, och just därför önskar jag något inslag som särskiljer Måns Zelmerlöw från mängden.
Precis som då lyfts spåren av hans röst. I min mening är det en av Sveriges bästa manliga röster just nu. Den är otroligt kraftfull och samtidigt har den mjukhet som gör att varje fras känns riktad till mig genom högtalarna.
Sista spåret, "What’s in your eyes", featuring Tilde Vinther, gör att håret reser sig på mina armar. Jag vill bara sluta ögonen och njuta av varje ton. Tack Mums-Måns för att du fortfarande ger mig musikalisk eufori.
Elina Gustavsson