Tidigare Eskilstunabon Henrik Tidefjärd flyttade till Berlin 2001.
2004 startade han företaget Berlinagenten som erbjuder turister och företag upplevelser i staden.
Under måndagskvällen spelade Henrik in en film för ett mexikanskt tv-bolag.
– Jag pratade om att Berlin är så bra, att det är fritt, att det är liberalt. Allt vi kämpat för. Allt vi behöver. Att det är världens säkraste stad. Men mitt under inspelningen ropade någon att det pågick en terrorattack.
En buss hade då kört in i en julmarknad på Breitscheidplatz. Uppgifterna blev fler och fler och döds- och skadeantalet steg.
– Alla slängde sig på sina mobiler. Det som inte får hända hade hänt. Jag fick samtal från en polare i Brasilien: "Är det okej?".
Efter ett tag fortsatte inspelningen.
– Men det var helt absurt. Jag kunde ju inte stå där och fejksmajla. Att fortsätta promota en säker stad som inte längre är säker.
Han berättar att han tidigare undermedvetet tänkt på att något sådant här kan hända i Berlin.
– Vi har varit skonade så länge. Det har hänt hemska saker i Madrid, London och Paris. Men man måste titta på det klart. Tyskland är ledande i EU och Berlin är huvudstaden. Det är klart att det borde hända någon gång.
Under den senaste tiden har han märkt av en högre polisnärvaro.
– Det har lett till att folk känner sig säkra. Och att det är färre fickstölder. Men vad hjälper två uniformerade poliser när en lastbil på flera ton kör in rätt i en julmarknad? Det är otroligt hemskt. Ett lotteri.
Vad det här kommer få för konsekvenser för staden går inte att säga i nuläget, men Henrik Tidefjärd är orolig.
– Omöjligt att veta. Men vi måste fortsätta som vanligt med öppna värderingar och kämpa för det fina i världen.
Han tror att turismen – det han brinner för – kan få sig en törn.
– Kolla bara på Paris. Det var inte många som ville åka dit efter attackerna.
Tidigt under tisdagsmorgonen flög han från Berlin till Sverige för att fira jul. Men säkerheten på flygplatsen var inte högre än vanligt.
– Det förvånade mig. Inga extra kontroller, inte fler poliser. Men det var skönt – för då slapp man tänka på det som hade hänt.