â Huset hade direktel, sĂ„ för att vĂ€rma upp det har vi eldat i kaminen hela vinterhalvĂ„ret. Men pĂ„ valborg tyckte jag att det blev ovanligt varmt och skönt i huset och jag pĂ„pekade det för Jani, men vi tĂ€nkte mest att vi eldat pĂ„ bra. Sedan skulle vi ta en kvĂ€llspromenad med hunden och gick in i skogen mittemot, berĂ€ttar Mikaela Lindeberg ErĂ€nen.
Hon uppskattar att de hade rastat amstaffen Sisu i ungefÀr en kvart nÀr samtalet frÄn polisen kom.
â De frĂ„gade var vi och barnen befann oss. Vi sa att barnen var i stan, och dĂ„ berĂ€ttade de att vĂ„rt hus var övertĂ€nt.
Paret berÀttar hur de sprang tillbaka till hemmet som stod i lÄgor.
â Det var sĂ„ mycket folk och vi var sĂ„ uppe i varv. En brandman sa att det gĂ„tt "djĂ€vligt snabbt" och att det troligen börjat brinna nĂ„gonstans mellan under- och övervĂ„ningen. Hade vi sovit Ă€r det inte sĂ€kert att vi hade kommit undan, sĂ€ger Jani ErĂ€nen.
NÀr det var slÀckt fanns ingen övervÄning kvar, och alla parets tillhörigheter Àr nu antingen rökskadade eller förintade till aska.
â Det gick sĂ„ fort, och sedan var allting borta. Barnen Ă€r helt förstörda och vi Ă€ger ingenting, sĂ€ger Mikaela.
I vÀntan pÄ att försÀkringsbolaget skulle öppna telefonslussarna har paret spenderat nÀtterna pÄ Vilsta sporthotell. Men nÀr samtalet vÀl ringdes fick paret beskedet att försÀkringsbolaget inte kunde hjÀlpa dem.
â DĂ€r fick vi en chock. De sĂ€ger att vi sagt upp hemförsĂ€kringen frĂ„n första mars för att byta bolag, men vi skulle aldrig sĂ€ga upp hemförsĂ€kringen. De har sagt att de skickat en bekrĂ€ftelse pĂ„ det som vi inte fĂ„tt. Vi fĂ„r inte ihop det och fattar ingenting, sĂ€ger Mikaela.
â Hela vĂ„rt gemensamma liv mer eller mindre raserades pĂ„ valborg. Vi Ă€r i ett inferno av kĂ€nslor, men jag har Ă€ndĂ„ kĂ€nt att vi ska fixa det hĂ€r tillsammans. Men efter den chocken... Vi bröt ihop bĂ„da tvĂ„ med hunden emellan oss, sĂ€ger Jani.
Paret beskriver nu en tillvaro dÀr bilen Àr det nÀrmsta de kan kalla hem.
â Vi har gĂ„tt frĂ„n ett normalt liv med jobb, hemmaboende barn och hundvakt till att stĂ„ utan nĂ„gonting. IgĂ„r hade jag inte ens nĂ„gra kalsonger att byta till. Normalt Ă€r vi tvĂ„ riktigt starka personer som kompletterat varandra under alla Ă„r. Nu Ă€r vi tvĂ„ svaga individer. SĂ„ hĂ€r hjĂ€lplös har jag aldrig varit i mitt 44-Ă„riga liv, sĂ€ger Jani.