Det var inte självklart att flytta till Colombia när chansen uppenbarade sig för familjen Gydingsgård. Johanna Gydingsgård, som jobbar med ekonomi på Scania, fick möjligheten att jobba utomlands. Skulle hon och Andreas Gydingsgård, tidigare chef för Strängnäs kommuns grundskolor, ta med sig de två barnen till Sydamerika?
– Vi hade många och långa samtal innan vi bestämde oss, minns Andreas Gydingsgård.
I juli 2014 gick flyttlasset. Huset i Järna har hyrts ut för den treårsperiod som utlandskontraktet sträcker sig över. Familjens bas utgörs nu i stället av en lägenhet i den norra delen av huvudstaden Bogotá.
– Liksom de flesta andra bostadshus i området är vårt lägenhetskomplex inhägnat och har vakter. Som utlandsstationerad svensk familj lever vi relativt skyddat från våld och kriminalitet. Jämfört med många andra i landet är vi oerhört privilegierade, säger Andreas Gydingsgård
Han säger att hans ansvar under utlandsvistelsen till stor del kretsar kring barnens skolgång, på den internationella skola där elever med mer än 50 olika nationaliteter får sin undervisning.
– Jag är väldigt tacksam att få ägna så stor del av min vardag tillsammans med barnen, säger han om 8-åriga Margit och 10-åriga Gustav.
Via skolan har Gydingsgårds träffat andra familjer som befinner sig i samma situation, och som kan dela med sig av erfarenheter och råd. Skolan fyller också en social funktion. Vid olika högtider brukar skolan samla elever och föräldrar till olika firanden, och Andreas Gydingsgård känner igen sig i talesättet att du aldrig är så svensk som när du bor utomlands.
– Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag snart skulle agera både stjärngosse i ambassadens luciatåg och ha en dansuppvisning på scenen för andra på skolan till tonerna av Abbas Mama Mia, så skulle jag ha trott att det var ett skämt...
Andreas Gydingsgård ser på det colombianska skolsystemet ur det perspektiv som han har fått efter nästan ett helt yrkesliv inom skolans värld.
– Jag har fått anledning att fundera kring företeelser som läxläsning, akademiska utmärkelser och användandet av skoluniformer. I det lite större perspektivet slås jag av hur segregerat skolsystemet är här, och vilka utmaningar landet står inför för att utveckla skolan för alla barn i alla delar av detta stora land.
Vardagen i Colombia är inte helt olik den svenska. Om dagarna pluggar Andreas Gydingsgård spanska. Kvällarna ägnas åt läxläsning med barnen och umgänge med familjen. Om helgerna ägnar sig familjemedlemmarna åt olika idrottsaktiviteter.
– Annars ser livet ut som det gjorde hemma. Vi träffar vänner, går ut och äter och pratar mycket om fotboll, säger Andreas Gydingsgård som också uppskattar att han har fått mer tid för matlagning sedan flytten:
– Här säljs frukter och grönsaker som jag aldrig tidigare sett och andra i storlekar som jag inte trodde var möjliga.
Familj och vänner, det svenska sommarljuset, småstadens lugn och tystnad är saker som familjen saknar. När det, om omkring två år, är dags att vända hem till Sverige igen tror Andreas Gydingsgård att han kommer att sakna alla möten med nya platser och människor.
– Att bryta upp och kasta sig ut i det okända kändes både spännande och läskigt. Så här med facit i hand, ett år efter flytten, tycker vi att det känns jättebra. Vi är glada att vi vågade ta chansen när den erbjöds, säger han.