Två systrar, 64-åriga Mona som nyligen pensionerat sig från sitt arbete som engelskalärare i gymnasiet, och Barbro, 55-årig hemmafru som bävar för dagen då hennes yngsta barn ska flytta hemifrån, ska resa till Mallorca tillsammans i en vecka. Det är Barbro som bjuder sin storasyster på resan för att de "ska lära känna varandra bättre". Det kan gott behövas. De båda kvinnorna har mycket litet gemensamt. Inte ens berättelsen om hur deras uppväxt har sett ut. I stället stör de sig rejält på varandra, och reagerar snarstucket på varje kommentar som den andra fäller.
Detta är inte bara förutsättningarna för systrarnas resa till semesterön, utan också för en riktigt bra relationsroman. I långsamt tempo och med ordrika, detaljerade och träffsäkra beskrivningar och knivskarpa dialoger, växer en trovärdig bild av två medelålders kvinnor fram. Och trots det låga tempot och vardagligheten är det spännande att vara med dem under hela veckan på Mallorca.
"Världens vackraste man" är Lena Ackebos debut som romanförfattare. Bakom sig har hon en lång karriär som bildkonstnär och skapare av satiriska och samhällskritiska serier.
Med en titel som "Världens vackraste man" är det lätt att tro att hon har fortsatt med satiren i sin första roman. Men nej, varken Mona, Barbro eller den brittiske barägaren Albert, som är världens vackraste man, gestaltas med minsta gnutta satir eller ironi. Det är detta, i kombination med Ackebos skarpa blick för mänskligt beteende, som gör den här berättelsen så läsvärd.
I de olika kapitlen får vi bara följa den en av systrarna i taget, fast båda rör sig längs samma tidslinje. Det innebär att man inte få veta särskilt mycket om vad den andra gör i samma ögonblick. När romanen börjar är det den äldsta systern Mona som läsaren får följa. Hon sitter på ett försenat tåg från Stockholm till Kastrup. Genom Monas försorg får vi en underhållande beskrivning av hennes medresenärer, men vi får också lära känna en sparsam och prudentlig kvinna som lever i ett torftigt äktenskap med en pensionerad historielärare som barrikaderat sig i ett rum i lägenheten med sin modelljärnväg.
När vi sedan får träffa Barbro är det en på ytan lyckad medelålders kvinna som för ordet. Hennes makes läkarlön gör det möjligt att leva på lite större fot, och hennes intressen kretsar kring barnen, det vackra hemmet, sällskapslivet, kläder och frisörbesök.
De båda systrarna kommer så småningom fram till sitt hotellrum på Mallorca med lögner och gräl hängande emellan sig. Dessa handlar om allt från uttjänta baddräkter till hur de har valt att se på sin gemensamma uppväxt.
Där Mona minns en dysfunktionell familj med en pappa som missbrukade och en mamma som led av psykisk ohälsa, minns Barbro en nykter far och en närvarande och sund mamma. Men vartefter dagarna går ökar sanningshalten i deras minnen, förståelsen för den andra, självkännedomen och möjligheterna till någon sorts omstart för dem båda.
Det hela är hjärtskärande i all sin mänsklighet. Men då är det på sin plats att avslöja att "Världens vackraste man" är en riktig feelgood-roman, utan ett uns av sliskighet eller förutsägbarhet.
I stället är den en klockren följeslagare i varje bokälskares hängmatta i sommar.