Eskilstuna är en industristad. Industrin är stadens identitet. Det är en stolt tradition som började redan innan Rademachersmedjorna byggdes i mitten av 1600-talet, för att i slutet av 1800-talet gå från hantverk till storskalig industri. I mer än 350 år har Eskilstuna varit en smides- och industristad.

Men lika länge fanns det ett kloster i Eskilstuna. Eskilstuna den stolta Klosterstaden!

Johanniterorden, som var en barmhärtighetsorden vars uppgift var att ta hand om fattiga och sjuka, kom till Eskilstuna i slutet av 1100-talet och byggde ett kloster ungefär på den plats där Slottsskolan nu ligger. Klostret fick många donationer vilket gav möjlighet till expansion och tillväxt.

Artikelbild

Erik Dahlbergs bild från Svecia antiqua et hodierna.

Genom Gustav Vasas reduktioner på 1530- och 40-talen, då kyrkans jord överfördes till staten, togs Johanniterklostrets tillgångar över av kungahuset. Själva klostret kom att ingå i Gustav Vasas kungsgård, Eskilstuna gård.

Vi vet inte hur kungsgården såg ut, men den var sannolikt byggd i trä. 1551 ber Gustav Vasa sin betrodde byggmästare Påvel Schütz att bege sig till Eskilstuna för att hjälpa till med bygget. Tre år senare har arbetet hunnit så långt att kungen kan bo i kungsgården. Den 17 juli 1554 skriver Gustav Vasa i ett brev att han är på besök ”opå vår gårdh Eskilstuna”.

Kungsgårdar fanns spridda över landet. Kungen och hans följe besökte dem ofta, dels för att hålla uppsikt över de olika landsändarna och utöva kungamakten, men också för att livnära sig på kungsgårdarna. När maten var slut på ett ställe, drog man helt enkelt vidare till nästa.

När Gustav Vasas yngste son Karl år 1568, tio år efter sin fars död, fyller 18 år, får han tillträda som hertig över Sörmland. Med honom börjar en ny epok för Eskilstuna. Under hertig Karls ledning byggs kungsgården om och utvidgas. År 1571 arbetar 18 timmermän med ”then nye byggning” som byggs i vinkel med kungsgården. Men två år senare brinner kungsgården ner.

Artikelbild

Slottskolan i Eskilstuna är byggd på den plats där slottet Eskilstuna huus stod på 1600-talet.

Hertig Karl börjar då bygga det slott i sten - Eskilstuna huus - som skulle ersätta Gustav Vasas kungsgård i trä. Slottet bildade en fyrkant med cirka 80 meters sida, som inramade en borggård. Först byggdes den östra flygeln på kungsgårdens gamla plats. Sedan följde på 1580-talet den norra längan, ett decennium senare den västra, och till sist, i början av 1600-talet, den fjärde och sista fasaden samt de två tornen.

Från kontinenten tog hertig Karl skickliga byggmästare, snickare och konsthantverkare till slottsbygget i Eskilstuna. Snickarmästaren Hans Kantenitz, som arbetade med inredningen av Örebro slott, utförde även träarbeten på Eskilstuna huus i stil med dem som finns i hertig Karls kammare i Gripsholms slott i Mariefred. År 1600 blev hertig Karl kung under namnet Karl IX. Strax före sin död 1611 hann han också se till att Eskilstuna huus fick en slottskyrka inrymd i slottet.

Artikelbild

Efter en karta från 1646 hämtad ur "Eskilstuna En svensk märkesstad Första delen" av Knut Hellberg. 2. Slottet, 3. Trädgården, 4. Humlegården, 5. Stallgården, 6. Stall, K. Staden (Nuvarande Gamla staden längs Köpmansgatan), Eskilstunaån i kartans vänstra kant.

Det blev Karl IX:s son Karl Filip som fick slutföra slottsbygget. På hans initiativ tillkom den södra längan, slottets huvudfasad. Det finns få bevarade uppgifter om hur Eskilstuna huus såg ut. Den mest kända är Erik Dahlbergs bild från hans Svecia antiqua et hodierna som visar slottets södra huvudgavel med två torn prydda av lökkupoler, krönta av obelisker. Det branta taket har fem takkupor med trappgavlar. I bakgrunden på bilden ses Eskilstunaån med Fors kyrka på åns högra sida och bebyggelsen längs Köpmangatan på den vänstra.

Arkitekt för åtminstone den södra huvudfasaden var holländaren Kasper van Panten som ledde arbetet på plats i Eskilstuna mellan åren 1620-1621. Han var även bildhuggare och ansvarade därför också för de dekorativa stenarbetena. Slottet var huvudsakligen byggt av tegel, men på söderfasaden fanns fönsteromfattningar och hörnkedjor som sannolikt var utförda i huggen sten. Även grundmurarna var av sten.

Framför slottet bredde slottsträdgården ut sig mot söder. En upphöjd terrass med två små lusthus bildade övergång mellan slottet och trädgården. Trädgården var cirka 250 meter lång och 150 meter bred och sträckte sig ner till nuvarande Fördelningsgatan. Väster om trädgården låg en humlegård och längre ner mot dagens Stadspark fanns stall, stallgård och hagar. Till anläggningen fanns även en rad ekonomibyggnader för slottets försörjning.

Långt in i vår tid var brandfaran stor i alla hus. De flesta hus var byggda i trä, men även i stenbyggnader som slottet var bjälklag, takkonstruktioner och all inredning gjorda av trä. Matlagning, tvätt och uppvärmning skedde över öppen eld.

Den 11 december 1680 utbröt en brand i slottet. Elden fick snabbt fäste i paneler, gobelänger och lösa inventarier och i allt trävirke som fanns i trossbottnar och takstommar. Kvar låg ett slott i ruiner. Kung vid denna tid var Karl XI, men han var mer intresserad av Kungsör. Tiden gick och inget hände. Slottsruinen användes som arrest, fängelse och spannmålslager.

När ett nytt kungligt slott skulle byggas i Stockholm efter branden i slottet Tre Kronor 1697 var slottsruinen i Eskilstuna plötsligt en tillgång! Delar av norra och östra längan revs. Med hjälp av pråmar fraktades tegel från Eskilstuna via Mälaren till slottsbygget i Stockholm. På 1730-talet fick Husby-Rekarne, Stenkvista och Ärla församlingar hämta tegel till utvidgning och reparation av sina kyrkor. Under 1800-talets senare hälft blev slottsruinen till sist en ”allmänning” där man tog det byggnadsmaterial man ville, bland annat till den uppväxande stadsdelen Norr.

Slottsträdgården blev åker och kålland. Senare avskildes en del av trädgården till allmän begravningsplats, invigd 1834, början på det som idag är Klosterkyrkogården.

År 1903 byggdes Slottsskolan på den mark där slottet en gång stod. Rester av grundmurar under jord på Klostergatan och på skolgården är allt som finns kvar idag.

Om eldsvådan aldrig hade utbrutit den olycksaliga decemberdagen för 337 år sedan hade Eskilstuna, precis som Mariefred och Vadstena, än idag haft ett Gustav Vasa-slott, som länkat industristaden Eskilstunas historia till den tid som föregick hantverket och industrin.