De glada tillropen ekar mellan träväggarna och den stora mattan som täcker nästan hela rummet i lokalen på Hammarvallens nedervåning. Säsongens tredje träning för Flens knattebrottare har nått halvvägs men energin hos deltagarna tycks inte ha minskat nämnvärt.
Fötterna mot väggen, Klara, färdiga, gå! Kom igen! Hela vägen!
De tolv unga atleterna ålar sig frenetiskt över mattan samtidigt som de uppmuntras av såväl ledarna som föräldraskaran som sitter uppradad på en bänk längs ena väggen. Totalt är 15 barn i åldrarna fyra till sju år anmälda till säsongens knattebrottning. Efter en hinderbana som uppvärmning brukar träningarna bestå av övningar så som någon typ av stafett, kull, löpning baklänges, hopp på ett ben och ålning.
– Det är mycket lek och det handlar om att de ska få känna sig för. De ska få lära sig koordination, balans, smidighet och att jobba i grupp och vänta på sin tur, säger Helen Granlund som tillsammans med Jennifer Magnusson håller i träningen.
Efter en stunds pustande är det dags för lite brottning, äntligen tycks samtliga knattar tycka. Parvis kliver de in på mattan och greppar tag i varandra. Vissa matcher avgörs snabbt, andra blir lite av en svängom mellan två jämbördiga unga brottare. Ett ömt öra här, en smäll i ett öga där, men inga sura miner. Det är ju bara på skoj.
– Det är så många deltagare som vi hade hoppats på och förhoppningen är att det här är tillväxten för klubben, att de fortsätter brottas, säger Helen Granlund.
En av de unga deltagarna som tycks trivas som fisken i vattnet på mattan är Filip Bohm.
– Jag tycker att det roligaste är elefantkull och när vi får brottas, säger han med andan i halsen efter avslutad träning.
Men finns det då någonting som är svårt med brottningen?
– Ja, det svåra är att man ibland kan göra sig lite illa när man brottas. Och så är det jobbigt att man blir svettig, säger femårige Felix och torkar några droppar från pannan.