Inte nog med att Linnéa försvarade sin SM-titel i hiphop, dessutom kom hon och Astrid Lidar tvåa i par, vilket var över förväntan.
— Vi har bara tävlat ett år tillsammans som par så det känns jättekul, säger Linnéa.
Vi träffar danstalangerna Mattias Disman, 15 år, och Linnéa Adolfsson i deras andra hem: dansstudion på Tunaforsgatan.
— Jag är mer här än hemma om man räknar bort tiden jag sover i min säng, säger Linnéa och ser nöjd ut.
Mattias nickar instämmande. Han är framgångsrik i disco och plockade hem två silver i VM i år (freestyle och singel).
Linnéas största bedrift 2013 var hennes sjätteplats i hiphop i EM. I VM kom hon på imponerande åttonde plats i stenhård konkurrens.
De sliter hårt för sina framgångar och Linnéa känner att förväntningarna på att hon ska ta medalj är höga.
— Jag har vunnit nästan alla tävlingar i juniorklassen i år och sätter även själv stor press på mig. I helgen kände jag att jag var tvungen att hamna på pallen.
Går det att jobba bort pressen?
— Egentligen är det bara att köra och ha kul och försöka att inte tänka på det, säger Linneá.
Mattias har samma inställning. Inte grubbla så mycket är vad som gäller.
— Jag hör också mycket från andra att "du kommer att vinna det här" men jag har lärt mig att ignorera det, säger han.
Vad gäller mål med dansen vet inte Mattias riktigt vad han vill uppnå för han har redan nått stora framgångar.
— Mitt mål i VM var att komma till final – och så blev jag tvåa. Nästa år kör jag i 16+-klassen mot de vuxna och det blir en stor utmaning för mig.
På tjejsidan är danskorna och norskorna värsta konkurrenterna. Killarna har inte samma problem med speciella nationaliteter som glänser över de andra.
— Vi killar är ju heller inte så många som tjejerna, säger Mattias. I killklasserna är vi kanske 2-3 från varje land ibland medan tjejerna är tio-tjugo stycken ...
Linnéa tränar alla dagar i veckan utom lördagarna då hon ofta tävlar. Vardagarna blir långa då hon går till dansstudion direkt efter skolan och stannar till 21.30-tiden. Hon säger att det känns i kroppen. Både hon och Mattias har nästan alltid ont någonstans.
— Ibland känner jag mig väldigt trött och eftersom jag dansar både hiphop och disco blir det många timmar. Dans sliter på kroppen, säger Linnéa.
För ett år sedan drabbades hon av sträckning i baksidan av ena låret. Då fick hon trappa ner tillfälligtvis. Mattias har under sina år haft en enda skada (hälseneinflammation). Men ingen av dem ställer in träningarna frivilligt.
— Alla har ju ont någonstans hela tiden, säger Mattias. Just nu värker det i mina vader men det är inte så farligt.
Ser ni någon bortre gräns på ert dansande?
Mattias:
— De flesta slutar med disco när det är runt 20 eftersom kroppen belastas så mycket. Nu har jag börjat dansa jazz och modernt och det kan jag fortsätta med hur länge som helst.
Linnéa:
— Helst skulle jag vilja åka över till USA och fortsätta dansa. Hiphop är det jag brinner för och vill utvecklas i. Jag är också bättre i hiphop än i disco, jag har större självförtroende där.
Både Linneá (som går på Stålforsskolan) och Mattias (Djurgårdsskolan) står inför gymnasieval till hösten och båda tänker välja ett brett program som öppnar dörrarna åt många håll. De vet att de kanske inte kan försörja sig på sin dans som vuxna även om det vore drömmen.