<p>Mot en bakgrund av skarpt, vitt ljus står kvällens huvudpersoner på scen - men det är knappt så att det märks. Det hörs inte mycket till vrål eller visslingar, så publiken är inte riktigt med på vad som händer. Norlie & KKV verkar taggade men trötta, som att de just kommit in från en löprunda. Det går så klart att skylla bristen på publikrespons på låtarna - gruppen har sina hits och när det inte är vad som bjuds så blir reaktionerna svalare. Men trots att "När jag går ner", en av deras mest kända låtar, snart ljuder genom högtalarna verkar folk fistpumpa ansträngt och sjunga med lite förvirrat. Det känns mediokert, trots ansträngning från båda sidor.</p> <p>Ett festligt avbrott dyker upp, i form av Frej Larsson, känd från hiphopgruppen Maskinen. Han lyckas med konststycket att göra publiken mer förvirrad genom att komma upp på scen, greppa micken och leverera en märklig, sedvanligt obscen vers och sedan försvinna spårlöst.</p> <p>Därefter börjar saker sakta ner igen. Duon har varit på turné under lång tid och det verkar ha tagit ut sin rätt. Det är inte som att de ä nonchalanta, tvärtom ger de verkligen allt. Problemet är att de inte tycks ha så mycket kvar att ge. De har gott om musiker som backar upp dem men de hjälper tyvärr föga. Det ligger säkert mycket övning bakom framträdandet även för deras del, men vad gör det när allting ändå förvandlas till en enda stor ljudgröt? Det blir lätt att förväxla liveframträdandet med en vanlig klubbkväll med utvalda låtar med sång ovanpå det, men som tur är är den beskrivningen inte så illa som det låter. Gigget får fart efter att lite mer än hälften har betats av, närmare bestämt i och med låten "Faller". Oavsett vad man tycker om duon så är det en lättillgänglig, allsångsvänlig dänga som är svår att få ut ur huvudet. Och just allsång blir det mycket av - en av gruppens största behållningar är utan tvekan deras publikkontakt. Vart eftersom kvällen fortsätter blir de mer varma i kläderna och den talangen visar sig tydligare. Allt når sin kulmen i och med sista låten, "Där jag hänger min hatt". Hela klubben sjunger med, och extranumret kommer i form av en spontan a capellaversion av samma låt, där Norlie & KKV dirigerar och publiken vrålar. Det blir en ömsesidig kärleksförklaring som ger kvällen en snygg inramning - synd bara att vändningen skulle komma så sent.</p>
