Såklart man kan. Men det förvånande tonfallet i frågan säger en del om hur himla luftburna vi blivit.
Vi har snudd på glömt bort att det finns andra sätt att resa än att sitta inklämda i en plåtburk.
Och eftersom vi bara flyger och flyger och flyger - så kan man snart inte åka tåg till Barcelona längre. Åtminstone inte utan att resan tar mycket längre tid än nu. För till årsskiftet planerar tyska järnvägen att dra in allt vad nattåg heter.
Nattåget Köpenhamn-Berlin försvann redan 2014. Än så länge rullar City Night Line från Hamburg till Basel och München varje kväll, men bara året ut.
Och 2017 får även biltågen stryka på foten. Varken nattåg eller Autozug lönar sig längre.
Lågprisflyg och billiga bussar är på väg att ta död på det mest klimatsmarta sättet att ta sig ned genom Europa. Det roligaste också.
För visst är det trevligare att ta sig en pilsner på Hauptbahnhof i Hamburg och äta frukost på nåt café i franska Mulhouse innan tåget rullar vidare mot Barcelona - än att sitta kallsvettig på Ryanair och be till högre makter om att kabinpersonalen ska sluta fnissa - åtminstone i händelse av en nödsituation.
I höstas drog vi till Barcelona by train. Till viss del var det väl en nostalgitripp. I bakhuvudet fanns tonårens tågluff och den där känslan av att hela världen låg inför ens fötter så snart tåget tuffade ut från Hovedbangården i Köpenhamn. Övernattningarna på vandrarhem och hotell kunde räknas på ena handens fingrar. Det gick ju att sova gratis på tåget! I säten och på golv.
Numera räcker det med att hålla sig vaken till midnatt för att vara som en zombie dagen därpå - så vi bokade Liegenwagen på nattåget genom Tyskland.
SJ har kapitulerat och kan inte längre hjälpa till att boka tåg till utlandet, det får man göra själv. Både tyska och franska järnvägen har hemsidor på engelska och betalar gör man med kort. Deutsche Bahns är suveränt enkel och går att ställa in på svenska om det kniper. Med de luriga fransoserna får man dock se upp. Efter några provvändor upptäckte vi att franska statsjärnvägen lägger på en hundralapp för den som inte bokar på franska...
Vi åkte måndag morgon och var framme på Barcelona Sants station tisdag kväll. Totalt kostade resan knappt 1400 SEK och antagligen hade det gått att resa både tur och retur med flyg för samma pengar. Men då hade vi varken hunnit med smörrebröd och "den lille" på färjan Rödby-Puttgarden eller snudd på skrämt slag på den stackars tysk som trasslade sig in i vår sovkupé i höjd med Göttingen någon gång mitt i natten. Straxt innan Freiburg fick han mitt ex av Lotta Lundbergs "Timme Noll" i huvudet.
Boken verkade bra, men jag har inte sett till den sedan dess.