Det var våren 2017 som det politiska beslutet fattades att man skulle göra ett mycket populärt utflyktsmål tillgängligare för alla.
Ett knappt år senare var debatten i full gång i Eskilstuna. Vem hade godkänt en rullstolsramp och vem hade sagt ja till en stentrappa upp mot Sigurdsristningen?
Samtidigt som kritiken växte under förra våren väcktes också länsstyrelsens intresse: Liknade bygget det man gett klartecken till? En fråga som besvarades med nej.
Polisen inledde en förundersökning om ett misstänkt fornminnesbrott. En runsten försvann under byggandet av rampen och påträffades igen först när rampen revs.
I början av juni i fjol kom beslutet att återställa allt, inklusive återplantera de träd som fällts.
Men än var inte projektledaren Kristina Birath, som är miljö- och samhällsbyggnadsdirektör på Eskilstuna kommun, riktigt klar med Sigurdsristningen. Hon gav arkitektfirman White i Uppsala i uppgift att ta fram ett par nya förslag på lösningar hur man kan skapa en större tillgänglighet vid ristningen.
– Deras uppdrag var bredare än det tidigare förslaget. De studerade flera olika alternativ och det omfattar även upplägg för besöksparkeringen, permanenta toalettbyggnader, passage över vägen, informationssatsning vid parkeringen.
– De har varit på många besök hos oss under deras konsulttid, bland annat för att göra nya inmätningar av höjder vid Sigurdsristningen eftersom vi tittade på flera olika alternativ, men också för dialogmöten med intressenterna.
Kostnaden för det arbetet landade på 748 822 kronor, att lägga ovanpå kostnaden för hela bygget som gick på 4,3 miljoner, och kostnaden för rivningen som skrevs till 560 113 kronor.
Alla dessa utgifter ger ingenting alls i retur. I alla fall inte i nuläget, eller?
– Vi kommer inte att gå vidare med någon byggnation nu på grund av det ekonomiska läget. Om vi väljer att gå vidare i framtiden så kommer det arbetet som White har gjort fungera som underlag för den fortsatta dialogen med intressenter.
Finns det en chans att se ritningar eller skisser?
– Nej, ritningarna nu är arbetsmaterial och det finns inget slutgiltigt förslag.
Vems idé var det med en stor stentrappa som komplement till rampen? Fanns den med i den ursprungliga planen?
– Det var ett gemensamt förslag som genomfördes, inklusive stentrappan, lyder svaret.
I efterhand har Kristina Birath förstått att det är "extra känsligt" när det gäller just fornminnen, men hon tyckte verkligen att man hade en bred process bakom sig när det första spadtaget togs för byggandet av rampen.
– Målet var att skapa en tillgänglighet inte bara för de med funktionshinder utan även att skapa en väg upp för små barn eller föräldrar med barnvagn, eller de med rullator. Och vår tanke var att lägga in skyltar med hur det sannolikt såg ut här för länge sedan och exempel på vad en runa är.
Mot bakgrund av det du vet i dag hade du gjort något annorlunda då?
– Jag tänker inte recensera hela processen, vi får dra lärdom av det här.
Men med tanke på vad det kostat?
– Jag vet att du gärna vill höra att det var ett misstag, eller att det var mitt misstag, men jag kan inte riktigt hålla med där.
– Det är ingen framgångssaga, det kan jag ju inte säga. Men intentionerna var de bästa.
De borrhål som finns kring Sigurdsristningen?
– De är vi oskyldiga till. De borrhålen skapades under tidigt 60-tal då man tänkte att man skulle skydda ristningen med ett staket runt om.
