Sara, 17, har corona – isolerad på sitt rum

Förra tisdagen drabbades astmatikern Sara av en förkylning. Sedan gick det fort. 

– Jag fick alla symptom på en dag – trötthet, hosta, feber. Sedan fick jag svårt att andas. 

1177 kontaktades men Sara avråddes från att söka vård. 

– Det blev värre och värre, till slut kunde jag inte andas alls. Då ringde mamma 1177 igen, de sa att jag skulle gå till tältet utanför Mälarsjukhuset.

Läkaren misstänkte blodpropp i lungorna och skickade henne på röntgen. 

– De sa "vi har en bra och en dålig nyhet. Den bra är att du inte har en blodpropp, men du har lunginflammation – det finns risk att det är corona". 

Ett coronatest genomfördes och resultatet meddelades dagen därpå. Det visade positivt. 

– Jag blev chockad. Innan har jag tagit allt med corona som ett skämt. Skulle ett virus från Kina komma till just mig?  Läkaren sa att jag var den första 17-åringen i Eskilstuna som fått det. 

Sara blev instruerad att sitta i karantän. Eftersom två av familjemedlemmarna tillhör riskgrupper innebär det fullständig isolering på rummet.

– Pappa har diabetes och min bror har haft infektioner i magen. Det är jättefarligt när han får feber, han var på väg att dö för två år sedan. Hela familjen är i karantän.

– Jag lämnar bara rummet när jag ska till badrummet. Jag har ett eget som ingen annan får gå in i. 

När det är matdags har mor och dotter kontakt på Facetime. 

– Mamma knackar på dörren, lämnar maten och går.

De första dagarna led Sara av konstant och kraftig huvudvärk. 

– Det brände i näsan och huvudet. Det gjorde så ont att ögonen tårades. Om jag försökte ställa mig upp kändes det som att jag skulle svimma. 

Vid ett tillfälle fick Sara bryta isoleringen för att söka hjälp med andningen. 

– Jag fick andas två minuter i en mask med läkemedel i. Sen fick jag åka hem.

Hur mår du nu?

– Mycket bättre. Jag är trött men har ingen feber, doktorn sa att jag måste sitta i karantän tills jag är helt frisk och sedan ytterligare två dagar.  

Hon känner sig stressad över att ha missat en vecka av gymnasiets distansstudier men det är varken det eller oro för den egna hälsan som varit värst.

– Det är tanken på att någon i familjen blir smittad. Jag kan ta det, bara inte de får corona. 

Sara heter egentligen något annat men vill vara anonym av rädsla att omgivningen ska reagera då hon drabbats av en smittsam sjukdom.