Allan Forcado – prästen som försvann

Coronasmittan till trots är Västermo kyrka fullsatt tredje söndagen i mars. Högmässans tema är ”Kampen mot ondskan” men de flesta är där i annat ärende. Till kyrkkaffet får extrastolar lyftas in. Tacktalen och hyllningarna avlöser varandra i nästan två timmar. Många gråter öppet. 

Tårarna tillägnas Allan Forcado, komminister som verkat i Västra Rekarne församling i nio år och nu plötsligt sagt upp sig.

De har kommit för att tacka den omtyckte prästen, men bland stolsraderna viskas om en stor oförrätt. Att uppsägningen föregåtts av en avstängning är känt – men varför?

.  .  .

Sedan hösten 2017 har ett 25-tal anställda – pedagoger, musiker, diakoner, kommunikatörer, vaktmästare och präster – valt att säga upp sig. Sommaren 2019 berättade ett stort antal av dem i Eskilstuna-Kuriren om ett nedbrytande arbetsklimat med offentliga utskällningar, skambeläggning och en rädslans kultur.

– Vi har hanterat problemen och kommit överens. Numera finns ingen kritik mot arbetsmiljön, sade Johan Hedlund, kyrkoherde i Eskilstuna pastorat, då.

                                                                                                 .  .  .                 

När Allan Forcado i januari stängs av från sin tjänst startas Facebookgruppen ”Stå upp för Allan Forcado” som på några dagar samlar över 200 medlemmar. Superlativen haglar.

”Under det dryga år som min pappa kämpade mot sjukdomen kom Allan och hälsade på vid några tillfällen för att se hur det var med både pappa och oss nära anhöriga, vilket betydde väldigt mycket för oss”.

”Allan förrättade begravningsgudstjänsten för min make, den blev verkligen ett fint minne. Innan gudstjänsten var slut spelade Allan gitarr och kantorn piano, ”Time to say goodbye””.

”En bättre förmedlare av Guds kärlek finns inte”.

Lika stark som lovsången är kritiken mot att kyrkan tycks lägga locket på.

Har han gjort något brottsligt, undrar någon. Är det ingen som kan tala om vad som hänt, vädjar en annan.

Upprörda brev och mejl adresseras till församlingsledning, kyrkopolitiker och stiftet i Strängnäs. Medlemmarna kräver svar på varför deras älskade präst plötsligt försvunnit. Men svaret uteblir. Det råder sekretess.

Allan Forcado vill med hänvisning till ett avtal som förbinder honom till tystnad inte kommentera saken. Inte heller närmaste chefen, församlingsherde Malin Lindström, vill svara på frågor. Hon hänvisar till kyrkoherden Johan Hedlund. Han har svårt att förstå uppståndelsen.

”Personal kommer och går” konstaterar han och Malin Lindström i ett gemensamt svar på en insändare i Eskilstuna-Kuriren som kritiserar församlingsledningen för att lägga locket på. Att det skulle röra sig om något annat än normal personalomsättning avfärdar han bestämt.

– Det finns inget personligt i det här, som jag ser i den här Facebooktråden. Det här är bara sakligt, säger han.

Men av offentliga handlingar från Eskilstuna pastorat och domkapitlet – liksom av handlingar som i strid mot offentlighetsprincipen inte diarieförts – framträder en annan bild.

.  .  .

När Allan Forcado stängs av från sin tjänst för att en knapp månad senare säga upp sig har han på kort tid tilldelats fyra skriftliga varningar. En varning används för att markera mot oacceptabelt beteende hos en anställd som i förlängningen kan utgöra grund för uppsägning och ska konkret och sakligt beskriva hur beteendet tagit sig uttryck.

Den första varningen får han den 4 december för att ha "agerat illojalt" mot sin chef genom att kritisera denne vid ett personalmöte. När han vägrar sätta sin namnteckning på pappret varnas han på nytt. Den 12 december varnas han en tredje gång för att ha missat att förse chefen med en dagordning. Han ska även ha tagit till orda vid fel tidpunkt under en gudstjänst, vilket likställs med att "hänga ut chefen inför hela församlingen". Den fjärde och sista varningen får han den 9 januari efter att ha uppträtt "icke-kollegialt" genom att, enligt chefen, anklaga en kollega.

Han stängs därefter av från sitt arbete och kollegorna förbjuds att kontakta honom. Hör han av sig till någon i arbetslaget ska de rapportera detta uppåt. Intrycket bland personalen är enligt flera personer tidningen talat med att ett sådant förbud finns reglerat i lagen.

Men på Kyrkans akademikerförbund säger juristen Ylva Wåhlin att uppmaningen strider mot yttrandefriheten.

– Det har träffats en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare om sekretess. Men den omfattar inte övriga arbetstagare.

Allan Forcado uppmanas nu att säga upp sig från sin tjänst.

Det är vid denna tid Facebookgruppen skapas. Frågorna från upprörda kyrkbesökare haglar.

När kyrkorådet, i ett svar på en skrivelse från en upprörd församlingsmedlem, hävdar att varken facket, arbetsgivarorganisationer eller skyddsombud haft något att invända mot pastoratets hantering av Allan Forcados ärende ser sig Johan Sobelius, facklig förtroendeperson i Strängnäs stiftskrets, nödgad att ”korrigera några felaktigheter”.

Det stämmer, konstaterar han, att en överenskommelse ingåtts. Däremot ”stämmer det inte alls att vi i Kyrkans akademikerförbund inte skulle haft några invändningar mot arbetsgivarens sätt att hantera detta ärende”. Han motsätter sig att Allan Forcado själv skulle ha valt att säga upp sin anställning och konstaterar att det inte varit aktuellt ”eftersom komministern trivdes med sitt arbete i församlingen”.

Men, skriver han, ”eftersom församlingsherden med stöd av kyrkoherden inte ville ha kvar komministern var alternativet för komministern att med fackets hjälp antingen ta ärendet till arbetsdomstol, där vi förvisso med all säkerhet skulle få rätt, eller med facket förhandla fram en överenskommelse”.

– Att man går ut och påstår en massa saker på det här viset är anmärkningsvärt. En medarbetare som jobbat där i jättemånga år slutar. Hade det skett i samförstånd hade det naturligtvis inte krävts en sådan här överenskommelse, säger han. 

– Jag kan bara hoppas att det var sista gången något sånt här inträffade och att man på pastoratet har lärt sig något av det här, säger han.

Men Sobelius skrivelse har varken diarieförts på Kyrkans hus i Eskilstuna eller på annat sätt gjorts offentlig. Kyrkorådets bild om en process präglad av totalt samförstånd står oemotsagd.

.  .  .

På högmässan i Västermo kyrka den 15 mars sjunger kören Rekarne röster. Även körledaren Viola Rosenquist har sagt upp sig efter turbulensen. Tillsammans med Allan Forcado har hon fått anställning i Kungsörs församling. Flera körmedlemmar har redan aviserat att de följer efter.

Vad de senaste månadernas stridigheter får för effekt på församlingslivet i Västra Rekarne är en öppen fråga. Församlingsmedlemmen Gunilla Bertilsson tror att många tvekar om en fortsättning.

– Det kommer bli tystare här ute, säger hon. Det kan jag garantera.