Åren efter att den nya effektiva maskinen togs i bruk vid Lilla Nyby har bolaget tvingats betala för att bränna 5 500 ton matavfall vid kraftvärmeverket i Västerås.

Återvinningschefen medger att förbränning av matavfall är ett slöseri med resurser.

– Ja i allra högsta grad, säger Vesa Hiltula.

Han tillägger dock att det finns andra aspekter man borde betona.

Som att andelen slurry (biomassa) som kan utvinnas ur Eskilstunabornas matavfall har ökat från 30 till 90 procent. Han poängterar även att det aldrig har producerats mer slurry vid Lilla Nyby än nu, och att bara hälften av Sveriges kommuner faktiskt sorterar matavfall.

– När vi började tillverka biogas av matavfall 2006 byggdes en pilotanläggning. Den var något av en drömfabrik. Man körde in mycket matavfall men det som kom ut var mest skräp. Redan 2011–2012 började anläggningen bli sliten, säger Vesa Hiltula.

Återvinningschefen säger att bolaget aldrig har försökt dölja det faktum att en stor del av det sorterade matavfallet i praktiken behandlats som brännbart avfall.

– Det är ingen hemlighet, det känner alla till. Men vi skulle vilja skriva vår historia utifrån att vi gått från att bränna 7000 ton per år till nästan noll. Ett problem har varit att man ställt krav på matinsamling men inte på rötningskapacitet.

Enligt återvinningschefen är risken låg för att Eskilstunabornas matavfall ska gå till förbränning igen.

– Vi kan förstås få tekniska problem men med de nya lagringstankarna kan vi lagra mycket mer slurry, och vi har också avsättning för den, säger Vesa Hiltula.

Kent Briby är produktionschef på Lilla Nyby. Han säger att ESEM får betala när matavfall bränns i Västerås, men att bolaget får en ersättning från de externa biogasanläggningar som tar emot slurry från Lilla Nyby.

– Det handlar dock om kostnadsreduktion, det är ingen vinstaffär det heller, säger Kent Briby.

Vesa Hiltula igen:

– Kunderna har dock inte fått ett högre pris för att vi har skickat deras matavfall på förbränning till Västerås. Om kunden skulle ha lämnat det osorterat hade de betalat mer. Det är vi som tvingas ta den kostnaden.

Det är väl Eskilstunaborna som tagit kostnaden, bolaget ägs ju av kommunen?

– Helt rätt, men mängden som går till förbränning minskar.

Kunde ni ha undvikit att hamna i en situation där matavfall måste brännas?

– Maskinen köptes 2006 och vi försökte hålla den vid liv i tio år. När den var betald investerade vi i en ny. Varje kilo vi skickar till förbränning är ett misslyckande men vi har ändå vänt trenden och det är en stor förändring.