Annas dotter nekas skolskjuts – trots intyg

Anna är ensamstående förälder till tre barn. De två äldsta har funktionsnedsättningar och behöver stöttning för att klara av vardagen. Förutom de vanliga morgonbestyren ska de även följas till skolskjutsen som tar dem till sina respektive skolor – något som sker enligt kommunens regler för skjuts av elever med funktionsnedsättning.

När Annas dotter började förskoleklass förra året och skulle vara i skolan samma tid som sina syskon blev det allt svårare att få ihop vardagspusslet.

– Om någon av barnens taxi är några minuter sen, vilket inte är helt ovanligt. Ja, då finns det ingen chans att jag hinner med min dotter till skolan. Hon ska inte behöva vara den som kommer för sent för att hon har syskon med funktionsnedsättningar, säger Anna.

Därför bestämde hon sig för att även söka skolskjuts till sin dotter, för de veckor då dottern bor hos henne. Det eftersom man enligt skollagen kan beviljas skolskjuts om det föreligger särskilda skäl – vilket Anna anser att det gör i detta fall. Men trots intyg från både den dåvarande skolchefen och socialtjänsten avslog stadsbyggnadsnämnden, via förvaltningen, hennes begäran eftersom det endast är 1,3 kilometer mellan hem och skola. Avståndsgränsen för att en lågstadieelev ska få skolskjuts är två kilometer. I bedömningen har man dock inte vägt in barnets låga ålder och eventuella risker som kan finnas på vägen, anser Anna.

– De har inte alls tagit hänsyn till att vägen involverar trafikerade vägar och närhet till vatten.

I beslutet anses det inte heller att det är en särskild omständighet att ha syskon med funktionsnedsättningar. 

Enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2014, kan en elev som bor växelvis hos sina vårdnadshavare i samma kommun kan ha rätt till skolskjuts från båda bostadsadresserna till skolan och tillbaka, oavsett vilken av dessa adresser som eleven är folkbokförd på – något som inte tagits hänsyn till, enligt Anna. 

Efter avslaget valde hon att ta ärendet vidare till förvaltningsrätten, som tog beslut i maj i år. Enligt deras bedömning har Anna inte beskrivit tillräckligt hur trafikförhållandena påverkar hennes dotter. Vidare skriver de även följande: 

"Till följd av [dotterns] låga ålder har [Anna] vidare ett tillsynsansvar som medför en skyldighet att följa dottern till och från skolan om så behövs."

– Det handlar inte om att jag inte vill följa min dotter till skolan, det handlar om att jag inte har möjlighet då jag följer hennes syskon till taxin – vilket jag inte heller har något emot. Men jag får inte ihop det, säger Anna.

Anna har nu anmält kommunens hantering av ärendet till Justitieombudsmannen.

Foto: Joakim Serrander

Enligt förvaltningsrätten går det inte att bedöma om det ska räknas som en särskild omständighet att ha syskon med funktionsnedsättningar, eftersom det i skollagen inte finns någon närmare definition om vad som ska räknas som en sådan.

Däremot anser rätten att bedömningen ska utgå från den elev som söker skolskjuts och att Anna inte har preciserat tillräckligt hur familjesituationen påverkar dotterns förmåga att ta sig till skolan.

– Det ser jag som ett tecken på att de inte har läst de intyg som finns för där står det tydligt som varför min dotter är i behov av skolskjuts.

Även om beslutet rör förra skolåret har Anna valt att pröva om beslutet hos kammarrätten – för att försöka få till ett prejudicerande beslut. Hon har även anmält Eskilstuna kommun till Justitieombudsmannen, JO.

– Jag gör det här för alla barn som är i samma situation som min dotter. Syskon till barn med funktionsnedsättning ska inte komma i kläm på det här sättet. Myndigheter ska, enligt barnkonventionen, se till barnets bästa och det anser jag inte att de gjort här, säger Anna, som i skrivande stund väntar på prövning.

I väntan om besked har barnens mormor nu i ett års tid hjälpt dottern till skolan, en lösning som inte är hållbar i längden, säger Anna.

– Ett av syskonens taxi passerar dessutom min dotters skola. Så hon hade kunnat åka med där, men då krävs det ett beslut.

"Om någon av barnens taxi är några minuter sen, vilket inte är helt ovanligt. Ja, då finns det ingen chans att jag hinner med min dotter till skolan", säger mamman.

Foto: Janerik Henriksson/ TT

När syskonens skolskjuts skulle ansökas på nytt inför det här läsåret, valde hon även den gången att ansöka åt dottern. Den här gången med kompletterade hon även ansökan med ett intyg från hennes rektor.

Ansökningarna för Annas två äldsta barn har redan beviljats, men hon har inte fått något beslut på dotterns ansökan. Hon har förstått, genom kommunens hemsida, att de har många ansökningar och att återkoppling kan dröja. Men hon tycker att det är konstigt att hon fått beslut för de två andra barnen – men inte för det tredje.

– Jag tror att de väntar på prövningsbeslutet i det andra ärendet och därför inte behandlar den här ansökan. Men ska de egentligen inte göra.

Johan Örn, chef för trafikenheten på Eskilstuna kommun, kommenterar inte det enskilda ärendet, men berättar att det är upp till varje handläggare att bedöma vad som anses vara ett särskilt skäl. Det för att lagstiftningen inte är tydlig i det här fallet.

– I och med detta är det viktigt att man då anger i sin ansökan vilka de särskilda skälen är som man då vill hänvisa till. Om det är så att man inte är nöjd med det beslutet man får, har man möjlighet att överklaga till domstol. Det är där man kan få ett svar på om ett korrekt beslut har fattats eller inte.

Hur tungt väger intyg?

– Intyg är givetvis en del av underlaget som görs i prövningen, men det är inte en garanti för att det ska bli ett visst utfall utan det är fortfarande upp till handläggaren att fatta beslutet. Eftersom det är handläggaren som fattar beslutet är det också väldigt viktigt att ha med beskrivningen som då kan visa på vilka de här skälen är.

Vidare berättar han att det är ovanligt att ansökningar med beviljas utifrån kriteriet "andra särskilda skäl", då man utgår från kriterier så som funktionsnedsättningar, avstånd eller trafikförhållanden i första hand.

– Under de senaste fem åren har ett fåtal beviljats och då har det handlat om tillfälliga lösningar i akuta situationer där hot och våld varit involverat, säger Johan Örn.

 

Anna heter egentligen något annat.