Det gulbrunblommiga påslakanet ligger prydligt hopvikt bredvid broderade bonader. Under den retrodoftande inredningen, som tillfälligt ockuperar ett hörn bakom scenen, gömmer sig en rullstol och en höj- och sänkbar säng. Rekvisitören Anna Hammar ska strax packa ihop 70-talshemmet inför Scenkonst Sörmlands omfattande turné runt om i länet. Så gott som allt ska med. En tavla med dominerande inslag av orange ratades nära inpå premiären den 28 februari – den matchade nämligen golvlampan i samma färg lite väl bra.
– Det såg ut som ett superstylat hem. Gösta har inte så bra smak, han uppdaterade hemmet någon gång på 60- 70-talen. Sedan dess har nog inte så mycket hänt. Det blev en tavla med broderade rådjur till slut.
Hon tillstår att karaktären, vars liv hon sett för sitt inre sedan oktober månads upptaktsmöte, nästan blivit levande. Arbetet med att skapa Göstas hem, platsen där hemtjänstmedarbetarna Linda och Cassandra trasslar in sig i moraliska dilemman, genomfördes i samarbete med scenografen Marie Olsson och präglades av stor frihet.
– Till slut kopplades våra hjärnor ihop och vi tänkte lika. Det är olika med olika scenografer, en del vill detaljstyra och andra är mer ”javisst, det blir perfekt”. Jag har jobbat här i 20 år och vet att jag kan. Det handlar om färg, form och fantasi.
Anna började med praktik i kostymateljén, fortsatte som scentekniker och har varit anställd rekvisitör i ett drygt decennium. Med tiden har hon byggt upp ett förråd. Där fanns Göstas färgglada golvlampa. Ibland lånas rekvisita, vid behov tillverkar hon själv med ovannämnda fantasi som främsta verktyg. Men det mesta som ses i föreställningen härstammar från en febril jakt bland Eskilstunas second handbutiker.
– Jag är sakletare, går på loppisar varje vecka och hänger på Tradera. En dag, när jag gick in på Pingstkyrkans Second Hand, låg Göstas påslakan och väntade.
Vissa föremål är svårare att hitta än andra. I ”Fly me to the moon” används vid upprepade tillfällen en porttelefon. Föremålet som ska se ut som en sådan är i själva verket en lånad högtalare som en hjälpsam tekniker på Eskilstuna teater slet ner från orkesterdikets vägg. Göstas hemtelefon är däremot riktig, men av modern modell.
– Det var mest för att den skulle kunna kastas fram och tillbaka mellan skådespelarna.
Föreställningens Linda och Cassandra, gestaltade av Ingela Schale Berghagen och Sannamari Patjas, vill gärna ge sken av en tillvaro med hög materiell status. Vid ett tillfälle riktas fokus mot en handväska.
– Det är ingen märkesväska. Det har inte Linda råd med, hon är som jag och har köpt den second hand.
Som av en händelse råkar Anna även privat vara loppisälskare av rang. Det har hänt att hon tänkt ”där ligger Göstas kudde” under en lördagsrunda.
– Sen kan det vara tvärtemot också, att jag hittar egna grejer på arbetstid.
Förutom att vara rekvisitör är Anna scentekniker och brukar säga att om hon sköter sig så märks hon inte.
– Jag ser till att allt flyter och ”bubbar”, det vill säga ställer i ordning rekvisitan innan föreställningen.
Dessutom är hon turnéledare och kör lastbil.
– Varje pryl har sin plats, jag vet hur man packar för att inte få överlast, säger hon och börjar packa ner Göstas liv, föremål efter föremål, inför färden genom Sörmland.
Föreställningen ”Fly me to the moon” turnerar i länets bygdegårdar fram till 4 april.