Tisdagen den 10 september uppmärksammas återigen den internationella suicidpreventiva dagen i Eskilstuna med en ljusmanifestation.
På Smörtorget tänds under kvällen 1 617 gravljus, ett för varje svensk som valde att ta sitt liv förra året. Det blir sång och musik, tal och diktläsning. Kyrkan bjuder på fika och organisationen Spes (Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandestöd) finns på plats.
Initiativtagaren till ljusmanifestationerna i Eskilstuna är sedan 2022 Ann Ravinale, som tidigare berättat om hur hennes man tog sitt liv. Genom en sorgegrupp i kyrkan kom hon i kontakt med Annelie Jalmberger och i år hjälps de två åt med arrangemanget.
– Jag kommer att läsa en text jag skrivit, dagboksanteckningar i form av ett brev till min son Max som tog sitt liv den 17 november förra året, en månad efter sin 30-årsdag. Barn och barnbarn kommer att vara med och tända ljus på Smörtorget, berättar Annelie Jalmberger.
– Familjen betydde mycket för Max och vi kommer att fortsätta träffas på hans födelsedag för att fira hans minne.
Att manifestera med ljus för alla som valt att avsluta sina liv känns viktigt och fint, menar hon.
– Jag är glad att få vara delaktig och bidra till att lyfta den psykiska ohälsan i samhället. Vara Max röst i debatten och berätta hans historia, hur han hade det. Och även vara stöd till andra anhöriga som lever i det tysta. Det är mycket skam kopplats till suicid.
Och den här tanken vill Annelie Jalmberger och Ann Ravinale utveckla. Så i höst bjuder de in till stödgrupper i ett samarbete med Spes. Allt inte riktigt spikat, men en av möteslokalerna blir Vallby församlingshem.
– Det hjälper verkligen att prata med andra anhöriga som mist sina kära på samma sätt. Även om omgivningen ger mycket stöd behöver man få träffa dem som riktigt förstår vad man går igenom. För mig att träffa en annan mamma och få prata om förlusten av våra barn var väldigt skönt.
Välkommen att anmäla intresse under manifestationen, hälsar de.
– Suicid har blivit ett stort samhällsproblem, och bristerna är många. Vi behöver diskutera vad vi behöver göra åt det. Vi efterlyser nätverksorienterat stöd, och det stöd vi får av varandra är ovärderligt. Som förälder eller anhörig till någon som tagit sitt liv är du ganska ensam, säger Ann Ravinale.