Gudrun är mer fascinerad och exalterad över att hon kanske har sett spår efter en livs levande brunbjörn.
- Jag borde kanske blivit rädd, men det känns mycket mer fantastiskt bara. Tänk att få uppleva något sådant. Och hemma i Skogstorp.
Det var vid lunchtid, mellan tolv och ett, som Gudrun var på väg till föräldrarnas hus på Näktergalsvägen i Skogstorp och som hon upptäckte att en relativt stor gren från äppelträdet på baksidan av föräldrahemmet låg på marken.
- Vad har barnen hittat på nu, tänkte jag.
Men när hon kom ända fram och såg spåren i snön tänkte hon i snabb följd; lodjur, älg... nej, väldigt mycket större spår... björn!
- Min pappa hävdar att det ska vara fem spår efter klor om det ska vara björn, och det är det. Jag har räknat och räknat igen.
Spåren är verkligen stora.
- De mäter i alla fall... Gudrun måttar närmare 20 centimeter mellan sina två pekfingrar.
Jaktvårdskonsulenten Alf Lettesjö i Nyköping har kontrollerat Gudruns bild och utesluter inte möjligheten att det är fråga om björn. Han betonar för säkerhets skull att det vanligaste är att folk som tror sig ha sett en björn i själva verket sett ett vildsvin. Men detta spår är inte efter ett vildsvin.
- Ett alternativ är om det skulle vara ett avtryck efter en grävling som smält, men nej... jag tror inte det.
- Jag skulle vilja se en hel löpa med avtryck för att vara helt säker. Men är de 20 centimeter så finns egentligen inget annat alternativ än björnen.
- Vad jag saknar är tydliga avtryck efter klorna. Men det kan bero på att det inte är plåtat med en riktig kamera. Det här skulle jag vilja titta närmare på själv. Har ni snön kvar i Eskilstuna?