Det pågående syriska inbördeskriget benämns av FN:s flyktingorgan UNHCR som världens största kris. Hundratusentals människor har dödats och flera miljoner människor har tvingats på flykt, många av dem har sökt sig till Europa, över 50 000 till Sverige bara i fjol och ett okänt antal till Eskilstuna.
I motsatt riktning rör sig Aron Lund både i ord och handling. Eskilstunasonen är i dag en erkänd Syrien- och Mellanösternkännare. Efter att ha slutat som ledarskribent på tidningen har han fortsatt som gästkrönikör på ledarsidan med texter om Mellanöstern. Han har skrivit flera böcker om området och är just hemkommen efter ett besök i den syriska huvudstaden Damaskus. Där träffade han landets ledare Bashar al-Assad i ett av presidentens residens.
– Vi var en liten grupp på fem personer, journalister och folk från tankesmedjor.
I lördags höll Aron Lund ett föredrag i Torshälla där han, utan att ta ställning i konflikten förklarade hur det komplexa landet vid Medelhavets östra strand genom historien utvecklats till den oroshärd det är i dag.
Att en syrisk revolt länge jäst i folklagren var känt, men att den skulle explodera 2011 med sådan kraft var för Aron Lund ändå oväntat.
2005 bodde Aron Lund i Damaskus där han studerade arabiska på universitet. I december 2010 var han tillbaka. Då hade landets nuvarande ledare Bashar al-Assad, som tog över efter sin far, suttit vid makten i tio år och firade sitt jubileum. Den syriska oppositionen var svag och hade effektivt förtryckts av regimen.
Aron Lund berättar om ett klassiskt kafé i Damaskus, "Havana Cafe". En brokig mötespunkt för politiker, kulturpersonligheter, höga militärer, men även oppositionella.
– Där brukade det sitta äldre herrar och planera nya partier, skriva hemliga partiprogram och där planerades statskupper. Och där brukade jag sitta och plugga. 2010 passade jag på att besöka Havana igen för att återuppleva gamla tider och jag träffade två syriska oppositionsaktivister. De hade suttit många år i fängelse och vi pratade om läget i Syrien och Assads tio år vid makten. De hade först kämpat mot Assads far, och nu tio år mot sonen. De upplevde att de missat alla chanser att försvaga regeringen och få till en förändring i Syrien. "Ingenting kommer att hända i Syrien" sa de, berättar Aron.
Några dagar senare var Aron Lund tillbaka i Sverige och precis då höll upproret på att blossa upp i Tunisien, det som skulle utvecklas till "Den arabiska våren".
– Och någon månad senare var även Syrien i fullt uppror. Så fort kunde allt förändras och det är också en viktig påminnelse om hur svårt det är att bedöma läget och att konflikter som den här kan vända snabbt.
Efter flera års försök att återvända till Syrien fick han åter chansen för ett par veckor sedan.
– Det började med en konferens där den syriska regeringen ställde upp sina högdjur, vice utrikesministern, Assads medierådgivare som förklarade för oss att regeringen ska vinna kriget.
– Och några av oss fick även träffa presidenten. Assad fick frågor kring hur han ser på landet, och han sa det han alltid säger. Att man kommer att vinna kriget "bara USA, Saudiarabien, Qatar och Turkiet och de andra länderna som stöder oppositionen slutar skicka vapen till terroristerna", som han uttryckte det, säger Aron Lund.
Under den drygt timslånga träffen varvades rena intervjufrågor med diskussioner. Något större intryck av personen Bashar al Assad fick han dock inte.
– Han såg ut och betedde sig precis som han gör i alla sina tv-intervjuer. Han var artig, lyssnade och svarade. Inga konstigheter. Han är president men först och främst talesperson för regeringen. Han säger det han vill säga och är rätt proffsig.
Aron Lund missade heller inte chansen att återvända till Havana Cafe.
– Många ur det klientel som brukade hänga där lever nu i exil Tyskland eller i Sverige. Men huvudstadens centrala delar ser nästan precis ut som tidigare. Den är lite fattigare, färgen har flagnat och det är ganska nedgånget. Staden var dock inte i toppform före kriget heller, säger han.
Vad tror då Aron Lund om Syriens framtid?
– Det kommer inte att bli några hållbara avtal i Syrien, om det blir några över huvud taget, utan att någon sida har fått ett ganska tydligt övertag. Man väntar på att någon kan driva igenom sin linje, få med sig en del av motståndarna och skjuta bort resten. Ingen är kanske stark nog att styra hela landet men kanske delar av det. I dagsläget är väl regeringen bäst placerad att bli den parten. Det handlar mindre om regeringens styrka än om oppositionens svaghet och splittring.
Han säger att regeringen med stöd av Ryssland och Iran håller på att cementera sin kontroll över "det nyttiga och användbara Syrien", området runt de stora städerna som Damaskus, Aleppo och Homs, där tre fjärdedelar av invånarna bor och där större delen av industrierna och ekonomin finns.
Vid lördagens föreläsning fick Aron frågan om när Syrienkriget tar slut.
– Jag är inte säker på att kriget kommer att sluta, eller att Syrien blir ett land igen. Det kan bli som i Somalia, där kriget pågår någonstans hela tiden.