Häromdagen träffade jag en företagare som öste beröm över de två elever han hade i sin verksamhet den här veckan. De lyssnade, gjorde som de blev tillsagda, frågade när de var osäkra och tog egna initiativ.
Min egen erfarenhet av att ha elever på prao är densamma. Väldigt få gör inte sitt yttersta för att bidra och de flesta vill verkligen lära sig. Ofta slås jag och mina kollegor av elevens iver och kunskapsnivå – unga vuxna kan väldigt mycket, ibland mycket mer än man kan ana.
Jag tror att det är väldigt viktigt för elever att komma ut till företag och arbetsplatser och prova på hur det är att jobba, hur det kan vara när man slutar skolan och börjar vuxenlivet.
Alla de arbetsplatser jag provade, som prao-elev, sommarjobbare och inhoppande vikare, har varit oerhört viktiga för mig och mitt yrkesliv.
Jag har exempelvis aldrig provat på att jobba som reporter. I stället testade jag konditor, undersköterska, arkeolog, servitris, barmästare, hamnkapten, arkivarie, butiksbiträde och diskare innan och under tiden jag utbildade mig till journalist. Några av arbetsplatserna fick mig att överge mina planer på att jobba med just det. Andra jobb fick mig att överväga andra yrkesvägar än jag tänkt mig. På det sättet kunde jag verkligen testa om det var journalist jag skulle bli.
För jag tänker att det så det är. Vissa, som jag, har tydliga drömmar för framtidens yrkesval. Andra har ingen aning. För båda typerna är det lika viktigt att testa olika typer av arbetsplatser.
På samma sätt är sommarjobb och extrajobb oerhört nyttigt. Mitt äldsta barn har två somrar i rad jobbat som lantarbetare. Att lämna staden och studierna för att på allvar använda kroppen för att så, rensa, skörda och sälja grönsaker har givit hen en grundläggande förståelses för vilket arbete som krävs för den mat vi äter och vad det ger för intäkter.
Så alla praoelever där ute - njut av er tid på arbetsplatsen. Den kommer vara till nytta öven om det inte blir där du jobbar!