"Förväntan är en raffinerad form av diktatur". De ännu icke bevingade orden kommer från en man jag aldrig mött. Han är varken känd och prisad eller framgångsrik filosof utanför den egna sfären.
Men gud vad rätt han har.
När 2017 närmar sig gör jag det med de orden vilandes i medvetandet. Det nya året kommer inte bli bättre än det gamla, det är ingen magi som väntar bara för att vi vänder kalenderblad, det är snarare åtta månader kvar till det egentliga nyåret, den 1 september.
Det är när höstluften viner genom de gulnande löven och skolgårdarna fylls med lekande barn igen som jag känner energi att vända blad, ta en kvällskurs i italienska eller återuppliva min relation till oboen.
Det är det som är nystarten. Det är det som är mitt nyår.
Exakt vad mannen menade är upp till betraktaren, precis som konst, kultur och skönhet. Jag tror han menade att vi ska njuta av vår demokrati och förvänta oss inget mer än vad dagen ger, just denna dag, här och nu.
Bygger man upp en damm av förväntningar kommer den att rämna och du leva som en slav under förväntansdiktaturen.
Gör ditt bästa i dag i stället, för det finns ingen dag bättre än just i dag och det finns inget nyår den 1 januari.