Somliga går med trasiga skor. Här är en liten pojke ute och traskar utan sina fötter.
Skulpturen "Häst och pojke" har prytt gräsmattan utanför vård- och omsorgsboendet Tunagården sedan kommunen köpte det 1981.
Någon gång i början av 2010-talet, det är lite oklart exakt vilket år, försvann pojken från stensockeln. Med honom stals också hästens svans. Och där stod den svanslösa hästen sedan ensam i ett antal år innan Eskilstuna kommun kostade på ett återställande av konstverket.
Och nu är pojken återigen försvunnen. Kvar står hans fötter, avbrutna i höjd med fotknölarna, precis som förra gången.
Stölden uppmärksammades under måndagen i en lokal grupp på sociala medier, där Eskilstunabor upprördes.
– Usch, vilket samhälle vi fått!, skriver en person.
– Ge fan i våra gemensamma konstverk, utbrister en annan.
Det är uppenbart att tjuvarna varit ute efter kopparn. Kopparstölder har blivit vanliga och omfattande i Sverige. Ofta är det järnvägen som råkar illa ut, men även tak och konstföremål blir förövarnas byten.
"Tyvärr har jag inte gipsavgjutningen kvar längre", säger konstnären Ernst Nordin.
Kopparstölder har blivit ett utbrett problem.
Den i dag 91-årige Stockholmskonstnären blir besviken när han får höra vad som hänt, än en gång.
– Det tycker jag var urtråkigt faktiskt. Och onödigt. Det kan ju inte vara så stort värde i den lille pojken att det kan löna sig att förstöra och stjäla delar av konstverket, menar Ernst Nordin.
– Nu har jag tyvärr inte gipsavgjutningen kvar. Möjligen kan gjuteriet ha det, om Eskilstuna kommun skulle vilja höra med dem, annars är jag rädd att hästen får stå kvar ensam i fortsättningen.
Pojken som håller fram en sockerbit mot hästen är konstnären själv som barn.