Som extra krydda ikläder hon sig under kvällen inte mindre än sju olika kreationer; det är silverlamé, paljetter, glitter, och fransar, och det är silver, guld, blått, rosa, rött och svart. Med glimten i ögat låter hon publiken veta: - När jag kommer in på scenen i en ny klänning så brukar det gå ett sus genom publiken. Och så blir det. För varje ny kreation går det ett sus genom publiken.
Carling Big Band är ett kompetent, något slimmat storband, som på ett utmärkt sätt förvaltar arvet från förr. Tack för det! Med stark betoning på hot jazz bjuder man på en lång rad låtar, det mesta egenkomponerat och därtill nyskrivet. Och det låter verkligen 30-tal och det låter bra. Att bygga en hel konsert på originalmusik har dock sitt pris eftersom man missar igenkännandets glädje.
Några av showens höjdpunkter. Med bluesens hela signalsystem fullt påslaget spelar Gunhild säckpipa i låten ”Bag pipe blues” och hon får detta märkliga instrument att svänga på riktigt. I latinolåten ”New Orleans nightingales” dompterar hon blockflöjten och kvittrar som en värsta näktergal. Utomordentligt vackra ”Silkeborg” har brodern Ulf som sångsolist och hans ljusa tenor klingar ren och skön. Låten ”Take it and shake it” i sin tur ser brodern Max få till ett härligt klarinettsolo med mycket energi i instrumentets övre register.
Musiken tystnar, ljusen slocknar och vi tackar Carling Jazz Varieté för att ha spridit en stunds glädje i musikens underbara värld.