TvÄ piffiga fÄglar som ser ut att samtala med varandra.
â 50, skulle jag tippa, sĂ€ger Maria Larsson.
Hon har just medverkat i SVT:s "Vem bor hÀr" dÀr hennes hem och estetik fick flera av deltagarna lite ur balans. "Jag vet knappt var jag ska börja", sa programledaren Malin Olsson om Marias hem och sammanfattade Eskilstunabon som "orÀdd, spirituell och naturÀlskande".
SjÀlv hoppas Maria att hennes stil och lÀgenhet ska spegla hennes kÀrlek till naturen och hennes kreativitet.
Sedan inspelningen, för ungefĂ€r ett Ă„r sedan, har hon flyttat â vilket inte Ă€r helt enkelt nĂ€r man Ă€r en sĂ„dan samlare av rang.
â MĂ„nga av skallarna tog jag varsamt i bilen, de allra mest vĂ€rdefulla.
SjÀlv sÀger hon att det aldrig var meningen att bygga en sÄ stor samling, men att hon alltid har varit fascinerad av djur och natur.
â Men nĂ€r jag skaffade ett djur kunde jag lika gĂ€rna ha tvĂ„, sen blev det fler, sĂ€ger hon och skrattar.
â De ser ofta lite eljest ut och dĂ„ kĂ€nner jag "Ă„h, jag mĂ„ste Ă€lska den hĂ€r, ingen kan göra det som jag".
PĂ„ hyllor, vĂ€ggar och i skrymslen finns uppstoppade fĂ„glar, skallar med tillhörande horn och olika skogsfynd. Gemensamt för de flesta Ă€r att de har namn â och flera bĂ€r tjusiga accessoarer. Inte ofta frĂ„n gamla porslinsdockor som har fĂ„tt ge upp sina hattar och accessoarer för djurens skull.
Ett par stÄtliga horn frÄn en antilop sticker ut, dÄ djuren i lÀgenheten framför allt kommer frÄn den svenska naturen.
â Jag köpte dem för ett Ă„r sedan. Hon i butiken frĂ„gade mig om jag visste vad den hette â och jag svarade: "Benny?" Men hon undrade alltsĂ„ om jag visste vad djurarten hette.
Benny har bland annat sÀllskap av grÀvlingen Jens, kobrorna Conny och Ronny samt mungon Jonny.
Maria kan uppleva att andra missuppfattar hennes estetik som vÀldigt mörk.
â Det handlar inte om död och svĂ€rta. Jag Ă€r inte svĂ„r pĂ„ det viset. Jag Ă€lskar skogen och vill alltid Ă„terkomma dit.
Kring mÄnga av föremÄlen finns lagar och regler som göra att man inte fÄr handla med föremÄlen. "JÀttebra tycker jag. Man ska inte skapa en marknad av det. DÀremot har jag svÄrt att slÀnga dem, dÄ blir det en annan form av slöseri."
Hennes förra lĂ€genhet gick i gröna toner medan den nya speglar Marias favoritĂ„rstid â hösten. Inte sĂ€llan hittar man henne i skog och mark sĂ„ hĂ€r Ă„rs, dĂ€r hon letar svamp och döda djur.
â Det var sĂ„ jag och min kille connectade med varandra. Han besökte butiken och vi började prata om att han hade hittat skelettet efter en hel Ă€lg.
Hon minns nÀr han senare besökte hennes hem för första gÄngen.
â Han blev bara stĂ„endes och tittade. Sen sa han: "Ja, du har bĂ€ttre död Ă€n vad jag har".
Katten Tanten vilar pÄ en av hyllorna.
Den siamesiska katten, fotograferad vid ett tidigare tillfÀlle.
Konstigast hemma hos Maria? Ingenting, enligt henne sjÀlv. Men mÄnga reagerar pÄ den siamesiska katten som vilar i en vÀtskefylld burk. Men sÄ plockar hon upp ett kattkranie frÄn hyllan och sÀger:
â Om folk visste att jag hade grĂ€vt upp min katt skulle de kanske tycka att den hĂ€r var konstigast? Vid midsommar nĂ€sta Ă„r ska jag grĂ€va upp min andra, dĂ„ har det gĂ„tt ungefĂ€r tvĂ„ Ă„r sedan den begravdes och jag vet att det ska vara just ett skelett som jag fĂ„r upp.
I samlingen finns ocksĂ„ dinosaurietĂ€nder, en mumifierad fladdermusunge, en burk gallsten frĂ„n en anhörig enligt Marias devis: "Allt som lĂ€mnar kroppen frĂ„n en anhörig tillfaller mig â man fĂ„r inte kasta nĂ„gonting".
Det tar nÄgon sekund innan man upptÀcker haren som kikar fram bakom glaset.
Ett haransikte tittar fram ur en burk och i en annan vilar öron frÄn samma art. Maria Àr medveten om att föremÄlen kan skrÀmma och till och med provocera, men Àr trygg i sin estetik och filosofi, dÀr kÀrleken till djur och natur Àr central.
â Jag skulle aldrig skada ett djur eller sĂ„. Och tĂ€nk renen Reinard, som stĂ„r utanför Ecoflor nuförtiden, han har fĂ„tt vara med pĂ„ sĂ„ mycket fest. Han lever ju life!