Muhib Sami växte upp i Bagdad. Det var kriget som förde hans familj till Sverige och Eskilstuna. Först flyttade pappan hit. När han fick uppehållstillstånd något år senare följde mamman, Muhib och hans tre syskon efter.
– När jag fick veta att vi skulle flytta blev jag glad, berättar Muhib. I Irak var det mycket bomber och kidnappningar.
– Jag var aldrig nära någon bomb. Men man kunde höra dem. Och ibland gick fönstren sönder. Det är klart att man var rädd.
Före flytten pratade de en del inom familjen om att de kanske inte kunde bo kvar i Irak. Sverige var inte helt främmande för honom och familjen eftersom de hade släktingar här. Det var också hos släktingar här i Eskilstuna de bodde de första månaderna, innan de hittade en egen lägenhet.
Trots det var Muhibs första intryck att allt var annorlunda.
– Bättre miljö, tryggare, bättre skolor. Allt är bättre.
Och språket förstås.
– I början pratade vi en del engelska. Våra släktingar, som vi bodde hos, hjälpte oss också.
Precis som alla andra barn som är nya i Sverige började Muhib i internationell klass när han kom hit. Men efter en termin kunde han gå över till en vanlig klass. Nu går han i åttan i Årbyskolan.
– Mycket är annorlunda i svensk skola jämfört med den i Irak, berättar han. Där är det inte lika mycket lektioner. Vi gick bara några timmar om dagen. Idrott och bild var de enda ämnena som inte som inte var teoretiska.
Men han trivs.
– Om någon frågar skulle jag definitivt rekommendera Årbyskolan. Här finns snälla elever och bra lärare.
Vi följer med Muhib på en matematiklektion. Just nu håller de på med algebra. Det är lite stimmigt i klassen. Men Muhib och hans bänkkamrat Getoar Luta är tysta, koncentrerade och skriver flitigt i räkneböckerna. Bara någon gång växlar de några ord, och då för att hjälpa varandra.
Att det är lite pratigt runt omkring verkar inte vara något jättebekymmer.
– Ibland är det lite störande, men då fokuserar jag på det jag håller på med, säger Muhib.
Matematik och NO är hans favoritämnen.
– Roligt, intressant och inte särskilt svårt. Men jag tycker inte att några ämnen är tråkiga.
Efter grundskolan vill han fortsätta på naturvetenskapliga programmet och därefter på högskolan. Målet är att bli civilingenjör. Därför lägger han också ner en del tid på läxor, mellan en och två timmar om dagen.
– Det måste man för att få ett bra jobb i framtiden.
Efter mattelektionen är det lunch och därefter hemkunskap – ett ämne som nästan uteslutande om praktiskt arbete än teori.
Den här dagen lagar eleverna fiskburgare med potatismos, alternativt bröd, och sallad. Klassen delas in i smågrupper som hjälps åt. Muhib jobbar tillsammans med Danilo Perovic och Abdi Mohamud.
Han tar sig an fisken som finfördelas i en matberedare. Därefter tillsätts övriga ingredienser enligt kokbokens recept.
När det är klart bänkar sig eleverna och äter tillsammans. Jodå, det smakade bra.
– Matlagning är roligt och det är bra att lära sig, säger Muhib. Det händer att jag lagar mat hemma, men det blir något enkelt i så fall.
Pizza är en av hans favoriträtter. Annars äter familjen mest arabisk mat hemma.
När Muhib inte pluggar ägnar han sig gärna åt idrott. Han spelar tennis en gång i veckan i TK Hobby.
– Och ibland tillsammans med min bror som är ledare i där.
Andra dagar blir det fotboll tillsammans med kompisarna, om de inte går till fritidsgården eller på bio.
Att spela Play station är en annan sysselsättning Muhib gärna ägnar sig åt på fritiden.
Ibland besöker familjer släktingar här i Sverige.
– Men många bor kvar i Irak, säger Muhib. Jag saknar dem ibland.