Klass 8B i Årbyskolan har fysiklektion. Det är glest i bänkarna. Många elever är sjuka eftersom det är influensatider.
Läraren har precis samlat in elevernas mobiler. Han pratar om det kommande provet och uppmanar dem att börja plugga redan nu, i stället för att sätta sig de sista dagarna före skrivningen. Men den här dagen är det laboration – batterier och lampor ska serie- och parallellkopplas.
Joseph Gergi och bänkkompisen Adnan Huttini verkar ha stenkoll.
– Vi har läst om det i fysikboken innan, säger Joseph.
De jobbar snabbt och effektivt. Men får det ändå inte att fungera. En av lamporna glöder bara lite, fast den borde lysa starkt. Nytt batteri. Det fungerar ändå inte helt. Nya lampor. Då blir resultatet som det borde.
– Jag gillar fysik, speciellt laborationerna.
– Visserligen är betyget inte så jättebra, inte än i alla fall. Jag har lagt ner mer tid på andra ämnen hittills. Men jag gillar fysik ändå. Och jag ska jobba upp betygen.
Andra ämnen Joseph gillar är matte och teknik. Det är också de ämnena han tänker satsa på i sitt framtida yrkesval. Efter grundskolan vill han gå teknikprogrammet på Rinmangymnsiet. Därefter högskola, minst tre år tror han.
– Jag vill bli programmerare. Det är ett framtidsyrke och dessutom gillar jag allt som handlar om datorer, som till exempel att fixa dem så att de blir snabbare eller att ladda ner bra program.
Joseph kom till Sverige från Syrien på sensommaren 2012.
– Min första tanke när jag fick veta att vi skulle flytta var att jag skulle förlora alla släktingar och vänner, och skolan. Men samtidigt visste jag ju att det skulle dröja många, många år innan det blir fred i Syrien. Och att pappa ville ge oss det bästa.
Först pratade familjen om att åka på semester i Turkiet, men sedan blev det Sverige i stället.
Den första tiden här bodde familjen hos en släkting i Stockholm. Därefter flyttade de till Avesta i Dalarna.
– De första fem månaderna i Sverige gick jag inte i skolan. Jag försökte lära mig svenska ändå genom att gå in i affärer och prata engelska, upplandat med något eller några ord svenska. Det gjorde inget om alla skrattade åt mig, jag ville lära mig svenska så snabbt som möjligt.
Sedan fick Joseph börja i internationell klass, och efter nio månader gick han successivt över till vanlig klass. Det går bra. Betygen ligger en bit över rikssnittet. Målet är att höja betygen ytterligare så att han platsar bland de elever som vid läsårets slut uppmärksammas för extra goda insatser.
– Årbyskolan är en bra skola. Eleverna, lärarna, lektionerna. Allt är bra.
– Speciellt är jag väldigt tacksam för all hjälp jag fick av läraren Johanna Englund när jag började här på Årby. Och för allt stöd jag fick av min pappa Yacob, min mamma Nelly och min storasyster Rose. Det var jobbigt i början, stressigt när jag inte förstod språket.
I dag trivs Joseph i Sverige och Eskilstuna. Han har inte en tanke på att flytta härifrån.
– Jag har vänner här nu. När jag flyttade hit lämnade jag vänner och släktingar bakom mig. Det vill jag inte göra en gång till.
Efter fysiklektionen är det dags för gymnastik – eller idrott och hälsa som det egentligen heter. Det är normalt sett ett ämne som Joseph uppskattar. Fast just den här dagen är det teori.
– Det är inte lika kul, säger han.
Joseph spelar gärna basket på fritiden.
– Men det har inte blivit så mycket de senaste åren eftersom jag har fokuserat på plugget. På vardagskvällar läser jag mellan två och fyra timmar. På fredagskvällar och helger tar jag däremot ledigt. Då umgås jag med mina kompisar.
Basket började han spela i 10-årsåldern när han bodde i Syrien. Nu när han börjar känna sig hemmastadd i Sverige och Eskilstuna tänker han ta upp intresset lite mer.
– Jag ska söka om att få börja spela i laget.
Ett annat fritidsintresse som fått stå tillbaka är musik. Joseph spelar fiol och gitarr.
– Nu tänker jag ta upp spelandet igen, säger han.