Rebecka Wiking har dömt i ett av våldtäktsmålen där Eva Diesen har granskat domen och haft kritiska synpunkter. Här ger hon sin syn på en del av kritiken och även andra frågor kring våldtäktsmål.
Är det relevant att ta upp i domskälen hur anhöriga till en tilltalad anser att familjens hund skulle ha betett sig om en våldtäkt ägt rum?
– Jag minns inte exakt vad som sades och skrevs i det fallet, men det kan väl vara relevant i vissa situationer, säger Rebecka Wiking.
I domen sägs att hämnd och svartsjuka framförts som motiv för kvinnan att lämna oriktiga uppgifter. I förundersökningen framgår det att det är den tilltalades mamma, bror och nuvarande flickvän som sagt det. Hur mycket betydelse ska man tillmäta vad hans närmaste säger?
– Det är kanske lite svårt att bedöma om man inte har lyssnat på själva huvudförhandlingen. Vi gör en sammanvägande bedömning av det som sägs i domstolen, vi ska inte utgå från förundersökningen för det är ganska ofta det sker korrigeringar.
Rent generellt, hur stor betydelse kan vittnesmål från en tilltalads närmast anhöriga tillmätas?
– Det är en jättesvår fråga, det går inte att säga någonting generellt utan den bedömningen får man göra i varje enskilt fall.
– Men man kan inte ha en förutfattad mening och säga generellt att man aldrig ska tro på anhöriga.
Är det relevant i ett våldtäktsmål att låta den tilltalade mannens nuvarande flickvän berätta om hur snäll han är mot henne?
– Domstolen är skyldig att ta upp den bevisning som åberopas. Om det alldeles uppenbart saknar betydelse kan vi avvisa bevisning, men det är väldigt sällsynt. Därför blir det kanske att gamla och nya flickvänner och släktingar vittnar.
Varför är det relevant med en flickvän som inte var med när det misstänkta brottet begicks?
– Jag kommer inte ihåg det här exakt, men det kan ingå i ett bevistema som advokaten vill åberopa. Det blir ofta kringbevisning både från åklagare och försvar i denna typ av mål.
Flera vittnar om att kvinnorna ofta blir hårt åtgångna i rättssalen, inte minst av männens advokater. Håller du med om det?
– Jag har inte stött på något ombud som betett sig så. Men jag känner till via media att det kan förekomma.
Eva Diesen anser att den tilltalades historia sällan ifrågasätts, hur tunn den än är. Däremot vänder man och vrider på målsägandens utsaga.
– Det är hennes uppfattning, den delar inte jag.
Vad har domare för bakgrundskunskaper för att kunna bedöma till exempel trovärdighet och mänskligt beteende i olika situationer?
– Det är väldigt individuellt. Alla är jurister i botten, jag har en åklagarbakgrund. Sedan går man kontinuerligt olika domarkurser.
Kan domstolen åberopa experter om man till exempel inte vet hur ett litet barn reagerar i en viss situation? Ibland handlar det ju mer om psykologiska än om juridiska bedömningar.
– Det törs jag inte svara på. Men jag tror att den möjligheten finns.
Enligt Eva Diesen är intresset inom domarkåren svagt när det gäller vidareutbildningar inom just sexualbrott.
– Den bilden känner inte jag igen. Jag har gått sådana kurser som åklagare, men inte sedan jag började som domare. I de kurserna ingår bevisvärderingar som en stor del.
Tycker du att det borde finnas specialdomstolar för sexualbrott?
– Nej, det tror jag inte är någon bra lösning. Jag tror att man behöver ha en mer bred bild av samhället och inte bara jobba med en brottstyp, säger Rebecka Wiking.