Samma år som hunden Lajka skickades iväg på sin rymdfärd föddes Kent Kendrake, då Johansson, i det lilla Västerbottniska samhället Hörnefors. Nio år senare, 1966, gick flyttlasset för familjen till en lägenhet i Årby i Eskilstuna och livet förändrades fullständigt för den unge Kent Kendrake.
– Att komma från en liten landsort till Eskilstuna nio år gammal öppnade upp världen något helt fantastiskt. Där fanns biografer och rödljus och där såg jag teater för första gången. Livet startade för mig, säger Kent Kendrake vars nya efternamn härstammar från Skottland på hans mors sida.
Han tillbringade grundskoletiden på Årbyskolan och strör lovord över uppväxten i Eskilstuna. Samtidigt var det någonting som höll honom tillbaka, ett utanförskap han som ung inte riktigt kunde greppa.
– Jag förstod att jag var annorlunda men kunde inte sätta fingret på det, jag hade inget att ta på. Jag levde i ett vakuum.
I 60- och 70-talets Sverige var homosexualitet medicinskt klassificerat som en psykisk störning, först 1979 togs klassificeringen slutgiltigt bort. Kent Kendrake, som fick höra att homosexualitet var fel och sjukt, såg inget annat val än att anpassa sig efter samhällets snäva normer.
– Jag skaffade flickvän, förlovade mig och gjorde som man skulle göra. Jag kröp tillbaka in i garderoben som så många andra gjorde på den tiden.
I tre år levde Kent Kendrake tillsammans med sin fästmö innan han vågade ta steget.
– Det var inte enkelt, jag tappade några vänner som inte tyckte att det var okej. Mamma tog det bra, hon hade förstått det i alla år, men min pappa var mer sträv. Det gick bättre efter några år.
Kort senare träffade han sin livs kärlek – Martin Kullander. Samma år, 1981, gick de tillsammans i sin första Prideparad i Stockholm under frigörelseveckan. För Kent Kendrake blev paraden en chockartad upplevelse.
– Maranatarörelsen kastade ägg och frukt på oss. Det var fruktansvärt att bli utsatt för, jag var 23 år, Martin var min första pojkvän och jag hade precis kommit ut.
Mycket har hänt sedan den dagen i Stockholm. Prides budskap om tolerans och alla människors lika värde har spridit sig över landet och Kent Kendrakes och Martin Kullanders kärlek har bestått.
– Jag möts av fördomar än i dag, men det har blivit mycket bättre. Det var inte kul att som ung få höra att man inte är en fullgod människa, i dag kan jag ta det på ett bättre sätt.
Kent Kendrake är sedan 30 år tillbaka utbildad undersköterska och har i 16 år jobbat som demensundersköterska i Skara. Martin Kullander är psykolog och psykoterapeut, verksam i Skövde, och paret bor tillsammans i Kinnekulle.
De lever ett vanligt liv, något Kent Kendrake är mån om att lyfta fram som motvikt till den bild av homosexuella som han ofta upplever som stereotyp.
– Jag vet att det kan vara skönt att ha en förebild, något jag önskar att jag hade haft när jag var ung. Då framställdes homosexuella alltid som yviga människor i media. Men homosexuella kan också vara väldigt vanliga män och kvinnor.
Den sjätte mars i år hade Kent Kendrake och Martin Kullander varit ett par i 35 år. En vecka tidigare fick Kent Kendrake den stora frågan.
– När jag kom hem stod det en enorm bukett rosor på bordet och Martin lagade till jättegod mat, sedan frågade han om jag ville gifta mig med honom. Jag blev fantastiskt glad! Det kommer alltid att vara Martin och jag, det har jag alltid känt.
Varje sommar besöker paret Eskilstuna och valet att utbyta löften i staden föll sig logiskt.
– Vi tycker väldigt mycket om Eskilstuna, staden har betytt mycket för mig och jag har många vänner kvar där. Eskilstuna är en fantastiskt öppen stad där man kan vara sig själv och känna sig trygg.
I går sa Kent Kendrake ja till sitt livs kärlek i Kloster kyrka. I samma kyrka som konstnären Elisabeth Ohlson Wallin under Springpride visar upp sin kontroversiella utställning Ecce homo.
– Det är extra kul att ha ett bröllop i kyrkan när bilderna sitter uppe, det blir en historisk bild, säger hon.
Utställningen tilldrar sig inte samma uppståndelse som för 18 år sedan då den först visades.
– Att folk kan komma hit och lugnt gå runt och titta känns som att mitt livsverk är klart. Nu blir kyrkan en homokyrka i tre dagar, jag tycker fundamentalisterna kan stå ut med det, säger Elisabeth Ohlson Wallin.
Kent Kendrake tycker att Ecce homo på ett bra sätt lyfter fram HBTQ-rörelsen och han ser ett stort symbolvärde i att den ställs ut i kyrkan.
– Det är ett fantastiskt sätt att visa att även vi som är gay vill kunna gifta oss i kyrkan och ha barn.
Kent Kendrake känner folk som gått under för att de inte har vågat leva sina liv, själv vägrade han vika sig för intoleransen. I dag deltar han för första gången i Prideparaden i staden där hans liv en gång började på allvar – 35 år efter den där chockartade dagen i Stockholm.
– För mig är Pride stolthet att vara den man är.