Överraskande installationer, spökhistorier vid smedjorna, självlysande graffiti, teater, dans och teater på små och stora scener. Nattljus/Kulturljus blev en nyfiken festival med lokalt engagemang och många chanser att återerövra natten från pistolskott, skräckclowner och troll.
På lördagen anstormades biblioteket redan vid lunchtid av ett 50-tal barn från Fröslundaskolans El Sistema. Vi spelade, sjöng och dansade ända tills vakterna motade ut oss och jag kastade mig upp på cykeln för att hinna se Definition and Facts, en utforskande dansföreställning på konstmuseet av koreografen Malin Elgán.
Vägg i vägg arrangerade musikföreningarna Mint Edition och Memento en matinéfestival med några av Sveriges och Finlands finaste indieartister och experimentella band. Vi fick skratta ihop med bandet Pombo, som efter att ha delat ut plåster till alla i publiken sjöng en låt om blåmärken och gammelgäddan som släpar sin tunga pung emot vassen.
Tuna-favoriten Kristian Antilla är självskriven i detta sammanhang, men desto mer överraskande är att både Vasas flora och fauna och Iiris Viljanen spelar. Viljanen bröt sig ur bandet förra året och gjorde en angelägen solokarriär. Att dessa besläktade band spelar dagarna efter varandra berör ordentligt – inte minst när Iiris Viljanen sjunger om hennes katt som ligger och dör i bilen på väg till veterinären medan hon måste stanna och tanka och inte vet vilken sida tanklocket sitter på.
Fotografen Helen Modighs melankoliska bilder och Niklas Kyhlströms scenljus i det annars kolsvarta Lokomotivet ger konserterna en magisk visuell inramning.
Med hjärnan full av terapeutiska finska och svenska sånger är det bara att följa ljusen in mot stan. Ingen är rädd, trots att klockan är mycket och vid Stadshusets entré pågår en intensiv lek där minst tio barn hoppar omkring på en blinkande skulptur.
På Gymnastikgatan hamnar jag i en stort stim ljusturister på guidad visning genom sin egen hemstad. Jag följer stimmet tillbaka i mina egna fotsteg en stund för att få veta mer om MDH-studenternas installationsfönster innan jag bryter mig loss och fortsätter under den starkaste laserstrålen vars källa finns högt uppe i Nyfors.
Vid Järntorget dansar färgerna på bergväggen och de mystiska dörrarna står öppna. Inne i skyddsrummet visas en laserinstallation och det är kö för att komma längst fram och fotografera.
På väg hem ser jag maneter i träden och ballonger i ån och jag är beredd att hålla med insändarskribenten som önskade sig ljusfestival hela vintern.