Ett helt klassrum fyllt med läsglädje

Fyra frivilliga lärare, som satsar av sin egen tid för att lära medmänniskor att komma ett steg längre i det idoga arbetet att lära sig ett nytt språk, tar emot.

Barnen i lokalen, som ligger på Björkhultsvägen, är redan där rent språkligt - de talar svenska och undrar vem jag är och vad jag ska göra där.

– Jaha, du kommer från tidningen, där har jag varit, säger barnet som sköter snacket.

I lokalerna pågår nästan dagligen studier i framför allt svenska, men det kan också vara helt andra ämnen längs med svårighetsskalan ända upp till läxhjälp på en ganska hög nivå - matte och fysik på gymnasiets naturprogram går att ordna.

Men framför allt gäller det att putsa till ett språk som man möjligen var på väg att knäcka koden till för fyra, fem år sedan. Och så kom kanske en graviditet emellan och ett år eller två faller bort.

– Och det blir nästan som att börja om från början igen, säger Anders Larsson, som är elektriker från början.

Hans kollega Mirjana Dimovska nickar instämmande, men menar att det aldrig är för sent att börja om på nytt. Om man bestämt sig för att det är det här man vill göra.

Mirjana understryker att all verksamhet med brobyggandet är en religiöst och partipolitiskt obunden verksamhet och att man långsamt men säkert verkligen börjar nå ut till människor i Fröslunda med sitt budskap att hjälp finns för alla som önskar. Inte bara somalier utan även kurder och folk med andra nationaliteter också. Och väldigt tacksamma att tidningen kommer på besök är man:

– Det är oerhört viktigt för oss att vi får peka på att det händer positiva saker också här i Fröslunda. Speciellt i en tid när det ena efter det andra har lagts ned och till och med många Fröslundaborna själva börjar tycka att mörkret och kylan gör sig påmind.

– Det är verkligen inte sant att det är brottslingar som tagit över stadsdelen.

Målet är att alla som vill ska kunna få hjälp att lära sig det svenska språket och därmed öka chanserna att kunna bli en tänkbar person att anställa för ett företag.

Brobyggarna som samarbetar och delar lokaler med Unga Örnar kan påpeka på att man under fjolåret hade sällskap i studierna av över 1 100 deltagare.

– Vi har ingen exakt siffra där, många står förstås för deltagandet flera gånger av den här totala summan, men vi märker att vi långsamt når fler och fler.

I dag har man mellan 14 och 15 volontärer som ställer upp och lär ut det de kan själva.

– Vi har alltid plats med fler frivilliga lärare, säger Anders Larsson, och menar att en viss trångboddhet börjar bli kännbar och att det inte gör något.

– Blir det för trångt får vi försöka byta lokaler, svårare än så får det inte vara.

I klar minoritet just den här kvällen när jag tittar in på ett kort gästspel och pratar med deltagarna så är det vuxna män som lyser med sin frånvaro. Pojkar, flickor, kvinnor och en ensam vuxen man finns på plats, de allra minsta barnen återfinns på studerande mödrars armar, de lite större barnen leker och ungdomarna och kvinnorna pluggar.

Men fokuset ligger inte på de som eventuellt saknas utan på de som kommer till lektion efter lektion.

Och oavsett vilket är alla lika mycket värda, betonar Mirjana och håller upp ett finger som betyder att här kommer något väldigt grundläggande och viktigt.

– Jag kräver respekt för min egen personliga del, och det betyder i sin tur att jag också är beredd att behandla alla andra med respekt.