Förra året deltog nästan alla elever på samverkansprogrammets linje vid det stora Å-loppet, och bara segern att överkomma alla eventuella hinder gav en sådan mersmak att man på stående fot bestämde sig där och då för att göra om loppet även i år.
Årets lopp ägde rum i soligast tänkbara väder i på onsdagsförmiddagen, och till starten på Strömsholmen kom eleverna med mycket spring i benen.
Några få elever som på grund av någon justering tvingades ställa in löpfesten fick i stället stötta kamraterna i spåret eller bemanna någon av de fyra vätskekontrollerna.
– Som vi tränat, som vi sprungit, sa Aleksandar Cvetkovic, som sprungit kilometer efter kilometer på Munktellarenans träningsbana i vinter och vår.
Intill Aleksandar står stolte läraren Åke Svahn, och lika stolta före detta läraren Petra Hällnäs.
– Våra elever fixar det här bättre än de flesta i dag, säger Åke Svahn. Det kanske tar lite tid för några av dem, men det funkar.
– Det tycker jag är så starkt gjort. För även de som egentligen inte riktigt har fysiska förutsättningarna kämpar på och genomför det här.
Också Petra Hällnäs menar att all den här fysiska träningen, som införts på skolschemat, för med sig så många andra positiva effekter:
– Vi får studera hälsa på det stora taget och lär oss betydelsen inte bara med motionen utan tittar även på de här sambanden mellan motion, kost, sömn och avslappning.
I själva loppet var det en och annan elev som valde att gå ut knallhårt och drog i väg i ett sådant tempo att idrottsläraren Håkan Hindersson bara skymtade bakhasorna på träningsoverallen 300 meter fram.
En och annan som stack i väg fick också löpa ett par extra meter eftersom man rent hypotetiskt kunde göra ett mindre lämpligt vägval och var nära att missa den första vätskekontrollen.
Men de flesta tog det ganska varligt i öppningen och valde att disponera krafterna, och nästan alla tog tid på sig att stanna till vid vätskekontrollerna, byta två ord och att slänga den tömda plastmuggen i papperskorgen. Bara en sådan sak.
Och märktes det att någon var på väg in i en period där löparfesten började göra ont så peppade man varandra. För idén här är verkligen att alla ska med. På riktigt.
– Det är inte meningen att det ska göra ont och kännas förskräckligt, säger Petra Hällnäs. Det är ju för att slippa det som vi har förberett oss så grundligt.