Bat och hans hustru Bolormaa lämnade Mongoliet för åtta år sedan. Orsaken var inte krig och förföljelse. Men de ville skapa en bättre tillvaro för sig och sina barn.
– Mongoliet är väldigt fattigt och det råder stor korruption, säger Bat.
– Skillnaden mellan rika och fattiga är enorm, och det är så gott som omöjligt att kämpa sig ur fattigdomen.
Först kom de till Ungern. De insåg snabbt att inte heller där var möjligheterna särskilt stora. Efter ett halvår reste de vidare – nu till Sverige och Eskilstuna. Det fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och återvisades enligt Dublinföredraget till Ungern. Men familjen stannade kvar.
Bat driver sedan 2009 ett eget företag i städ- och måleribranschen. Sedan 2012 är det ett aktiebolag och företaget har två anställda. Borormaa har sedan fem månader tillbaka fast arbete.
Familjen försörjer sig helt genom sitt arbete. De tar inte emot någon som helst bidrag – varken försörjningsstöd, bostadsbidrag eller ens barnbidrag. Däremot betalar de skatt och har gjort i många år.
För ett år sedan ansökte de på nytt om asyl. Också denna gång blev det avslag. Detta trots att uppgifter i domen fastslår:
"Familjen är ett skolexempel på lyckad integration. Bat ... driver ett företag sedan flera år tillbaka. Bolormaa ... har en tillsvidareanställning sedan fem månader tillbaka. De har bostad, bil och banklån. Familjen har helt tagit till sig svenska värderingar och har ett stort socialt umgänge bestående av svenskar. Barnen kan inte läggas till last för att de vistats utan tillstånd i landet och de har anpassat sig fullt ut till svenska förhållanden."
Bat har överklagat, men har inte stora förhoppningar om positivt utslag.
– Vår äldsta dotter har gått i förskola här i Eskilstuna och går nu i skolan. Hon förstår knappt mongoliska och kan bara skriva på svenska.
I dag har paret ytterligare en dotter på ett år som är född här i Sverige.
Media har de senaste veckorna rapporterat om två liknande ärenden i Sörmland. Den syriska familjen Cano i Vingåker som utvisades till Armenien efter åtta år i Sverige samt Bilguun och hans mor som utvisades till Mongoliet efter fem år i Sverige.
Båda familjerna väcktes och hämtades av gränspolisen på morgonen. De fick inte möjlighet att säga adjö till sina vänner, och barnen inte till sina klasskamrater.
Katti Svedberg som har barn i samma klass som Bilguun – en nia på Djurgårdsskolan – har engagerat sig i fallen. Hon försöker också stödja Bat och Bolormaa.
– Behandlingen av de här familjerna strider mot Barnkonventionen, säger Katti Svedberg.
– Där står att barnens bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Här har man inte tagit någon som helst hänsyn till barnens situation när de rycks upp från den enda vardag de känner.