För många kom Folkhälsomyndighetens nya rekommendationer för "en balanserad skärmanvändning bland barn" som en chock. För andra är den en bekräftelse på de val de har gjort.
Morlin Schubert, 38, berättar varför det mer eller mindre råder skärmförbud för familjens fyra- och sjuåring.
– Vi var tidigt överens om att inte introducera några skärmar för barnen förrän det absolut behövs, säger Morlin och fortsätter:
– Jag är så glad att vi råkade hamna här; att vi inte har någon skärmtid och därför inte har några konflikter om det. Och för att våra barn därför är vana att leka på egen hand.
Hon upplever dock att det kan uppfattas som präktigt när andra hör om deras förhållningssätt och säger att diskussionen föräldrar emellan, framför allt på sociala medier, lätt blir infekterad.
– Jag tror att de som använder mycket skärmar ofta känner någon slags skam eller att de behöver försvara sig, säger hon.
Trots att familjen Schubert Blomberg åker långa sträckor i bil – årligen till Tyskland – klarar de sig bra utan paddor eller liknande.
– Jag tänkte först att vi kanske skulle behöva ta till skärmar vid det tillfället, men det går jättebra utan dem.
På fredagar händer det att familjen samlas framför den annars undangömda tv:n för att titta på barnkunskapsprogram tillsammans och ibland får barnen ringa till någon eller kika på bilder i föräldrarnas telefoner. Ibland tittar de på utvalda instagramkonton ihop – favoriterna är konstnärskonton. Och ett där en kvinna bygger kroppar av lera som hon sedan opererar på.
På frågan om föräldrarna upplever någon nackdel för barnen, exempelvis för sjuåringen som nu går i första klass, svarar mamman obekymrat nej.
– De kan ju hantera tekniken och har aldrig sagt något som skulle tyda på att de halkar efter.
Däremot noterar hon att hennes barn blir mer fascinerade av de skärmar som de passerar i offentlig miljö än många andra barn. En reklamskärm i matbutiken eller på flygplatsen kan få dem att helt komma av sig.
– Då kan de liksom inte slita sig, de bara står där och tittar. Så det är väl nackdelen, att när skärmarna väl introduceras blir det ett väldigt sug efter dem.
Samma sak gäller om föräldrarna råkar hämta på fritids när barnen tittar på film – vilket hon är allmänt kritisk till att de får göra.
– Det tycker jag är väldigt, väldigt dåligt i en pedagogisk verksamhet.