Det var en vanlig eftermiddag i början av februari och pappan stegade in på den kommunala förskolan för att hämta sin 14 månader gamla son. Enligt rutinerna skulle pojken, som vi kan kalla Lukas, hämtas på en "stängningsavdelning". Där sammanstrålar barn och personal vid dagens slut då de ordinarie avdelningarna slår igen. Vid den aktuella tidpunkten befann sig fem pedagoger och cirka 25 barn på stängningsavdelningen.
– Jag kom strax efter fyra och någon frågade om jag var där för att hämta Lukas, och jag sa, ja. Hon frågade då en annan person vart Lukas var och fick svaret "han var här nyss" berättar pappan.
Personalen började leta, inledningsvis i en munter anda. Men tiden gick och pappans ilska och oro stegrades.
– Efter en tid skrek jag nästan. "Vart fan är mitt barn, ta fram mitt barn". "Det är väl bara att leta" fick jag till svar och de fortsatte att leta. Efter vad jag uppskattar som fem minuter men kändes som en timme kom en förskolelärare med min son i famnen. Lukas var helt förstörd, jag har aldrig sett honom gråta så mycket.
Sonen hade påträffats ensam i ett personalrum. Där hade han huggit in på några gamla pepparkakor.
– Min son kan gå men inte öppna dörrar och det är två dörrar mellan avdelningen och personalrummet. Kanske har han följt efter någon, eller "fått hjälp" av ett äldre barn.
Hur länge Lukas hade suttit i personalrummet är inte känt.
– Jag vill inte tro att något barn ska kunna vara borta mer än fem minuter utan att personalen saknar dem, säger pappan, som kräver att förskolan skapar rutiner som gör att händelsen inte upprepas.
– Jag har fått en ursäkt av förskolechefen och min son verkar inte ha tagit någon skada. Men det här vill jag inte uppleva igen. Det är inte acceptabelt.