Det är Norrköpingsföretaget Kyrktak AB som fått uppdraget att se över och tjära Fors kyrktak. Det är de som ser till att det doftar försommar över stora delar av Söder.
– Det är den dalbrända tjäran som doftar, säger Robert Eriksson på Kyrktak. Det är en gammal tjära som man förr i tiden hade när man varje vår skulle tjära ekan.
Lika ofta krävs inte att tak tjäras men för ett tak i söderläge rekommenderas ändå att man försöker behandla det åtminstone vart femte år. Kanske till och med lite oftare än så.
Men smakar det så kostar det. Att få både kyrktak och klocktorn tjärad kostar cirka 230 000 kronor.
Vad reparbetarna dessutom upptäckt i år är att taknocken bitvis är i behov av reparation och det ska ordnas innan man stryker på det sista lagret med ny tjära och packar ihop.
Men hur var det med säkerheten?
Egentligen skulle det till både arbetsställningar och säkerhetslinor för de som ska ut på ett kyrktak. Men eftersom ställningar måste förankras i kyrkväggarna så gör man ett undantag och nöjer sig med enbart säkerhetslinor. Det kanske ser våghalsigt ut med folk sittande på en enkel bräda 40-50 meter upp i luften, men det är ganska lugnt.
– Det är okej, vi är vana vid den här typen av arbete och jag lovar att ingen av oss sätter säkerheten åt sidan, säger Love Edling. Det har vi inte råd med.
Love och Tobias ler lite grand och menar att det säkert finns de arbetsledare som upplever ett visst mått av stress. Det har varit en ganska svårt sommar ur just den här synvinkeln eftersom det inte går att tjära ett regnvått tak.
– Men stress hör självklart inte hit, säger Love. Det är alltid bättre att ett jobb blir ordentligt gjort, än att man måste gå tillbaka och göra om det.
De flesta reparbetare som både Love och Tobias känner är värvade från klättringsklubbar. Det underlättar förstås avsevärt om man har en ledig hållning till detta med höga höjder.
Är det bra betalt?
– Ja, det är det, svarar Robert Eriksson. Men det måste det vara med tanke på hur jobbet ser ut.
Varken Tobias eller Love klagar. Visserligen är det tungt och slitigt och det är en mardröm att glömma någon liten detalj som sittplankan när man väl kämpat sig upp de fyrtio eller femtio meter upp i ett kyrktorn. Och att sitta direkt på en ögla i repet är hemskt obekvämt i längden.
– Det går men efter ett tag så känns det, säger Tobias och ler lite generat eftersom han prövat ganska nyligen.
Omkring 700 liter dalbränd tjära har burits upp under de veckor arbetet pågått. Men inte heller det känns så farligt, det är sällan man bär upp mer än 30-40 liter per gång.
– Det är såpass trångt och bökigt, det går inte att få med sig mer, säger Love.
Det blir hur som helst några kilo per resa, men både Love och Tobias ser det som något positivt. Det är en del i den mångsidiga träning på sitt arbete.
– Det är sant. Vi behöver inte gå på gym särskilt ofta när vi jobbar.