– Det finns fler än jag som har ett hjärta och en tro på att man inte kan utrota fattigdom genom administrativa beslut.
Hans Bergström sitter i bagageutrymmet på sin gamla Volvo V70 och spanar mot ingången till Ica Maxi i Skiftinge, där det alltid tidigare brukade vara två tiggare med pappmuggar. Hit har han kommit med sin pant under alla år sedan kommunen 2019 införde tillståndskrav för passivt pengainsamlande i de lokala ordningsföreskrifterna.
– Jag har aldrig kontanter på mig så jag har gett dem mina tomburkar istället, men nu i somras satt jag plötsligt med hela bilen full för jag blev inte av med dem, säger han.
Trots att Hans Bergström åkt runt till butiker i hela stan har han inte lyckats hitta någon tiggare att ge sina burkar till. Och när tidningen begär ut uppgifter från polisen bekräftar statistiken Bergströms bild. Redan 2023 skedde en dramatisk minskning, med sju ansökningar på hela året, jämfört med 25 stycken under 2022. Och hittills i år har polisen inte tagit emot en enda ansökan.
Samtidigt valde regeringen i veckan att gå fram med en utredning om ett nationellt tiggeriförbud. Men Bergström vill istället se ett avskaffande av Eskilstunas tillståndskrav.
– Kommunala förordningar som inte behövs har inget existensberättigande. Och finns det inte några tiggare i kommunen längre ska det tas bort. Det här är en ickefråga, anser jag.
Bergströms kritiska hållning har varit tydlig alltsedan 14 juni 2018, då kommunfullmäktige fattade beslut om ett tillståndskrav för passiv pengainsamling. På den tiden satt han som ledamot för Socialdemokraterna och var en av tre partimedlemmar som valde att avstå från att rösta.
"I dag är det en sorgens dag. Det är 50 år sedan jag gick med i Socialdemokratiska arbetarpartiet. Ett parti som i sitt partiprogram har värnat solidaritet och medmänsklighet med utsatta grupper. Nu utmärker sig Eskilstuna kommun genom att förbjuda tiggeriet omvägen via ett tillstånd. Det är inget annat än ett förbud", sade han i sin röstförklaring.
– Jag tycker fortfarande att det var en skammens dag. Det är åt helvete. Vi är en av få kommuner i hela Sverige som infört det här och då det gäller kommuner som styrs av Socialdemokrater är det bara vi och Katrineholm och jag tycker vi hamnat i dåligt sällskap, säger han sammanbitet.
Till Arbetarekommunens repskap i oktober, som är Socialdemokraternas högsta beslutande organ lokalt, har han lämnat in en motion på temat.
Syftet med tillståndskravet har väl varit just att få bort tiggandet från Eskilstunas gator? Är inte det här ett tecken på att det har fungerat?
– Nej, det tycker jag inte man kan säga, för tillståndet infördes redan för fem år sedan och ända fram till i år har det varit tiggare runt våra köpcenter. Men nu måste det ha hänt något annat. Om det är det kontantlösa samhället eller något som skett i deras hemländer vet jag inte. Men det är inte tillståndskravet som är orsaken.
Men Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna kommun, håller inte med Bergström. I ett skriftligt svar till tidningen argumenterar han för att frågan om tiggeri är viktig då personer som berörs riskerar att utsättas för sexhandel och grovt våld i spåren av tiggandet.
Att EU-migranterna just nu är borta från Eskilstunas gator ser Jansson flera orsaker till – som förändrade förhållanden i hemländerna, att färre ger när de inte har kontanter på sig i samma uträckning som tidigare och att många i dag också har det sämre ekonomiskt ställt. Men han tror även att regleringarna i lokala ordningsstadgan har en betydelse på marginalen för att myndigheterna ska få bättre koll på individer som tigger på gatorna, vilket försvårar ett organiserat utnyttjande av dem.
– Så nej. Det finns inga skäl att riva upp vårt beslut. Och beroende på vad som händer så kan människor skickas ut i Europa igen för att tigga. Med allt vad det riskerar, skriver Jansson och fortsätter:
– Det kan mycket väl vara så att Eskilstunamodellen kan bli modell för hela Sverige. Tidösidan i riksdagen har ju stora svårigheter med frågan. Så vår modell kan vara en väg fram för dem.