– Vilken tur att du skulle jobba i dag, sa bibliotekariekollegan Synnöve Hansen som vakade in Svenska Akademins kungörelse på TV-skärmen vid utlåningsdisken och var i lätt chock efter ständiga sekreteraren Sara Danius besked.
– Det här var oväntat. Jag är överraskad och lite tveksam. Nog hade det varit roligare om priset öppnat upp för något mer okänt av en vanlig författare.
Men the times are uppenbarligen a-changing och Stefan Wistrand tog genast itu med att leta fram allt Dylan-relaterat som härbärgeras inom stadsbibliotekets väggar. Först kastade han sig uppför trapporna till musikavdelningen, plockade ihop ett gäng CD-skivor och fortsatte sedan till hylla Ijx med jazz, rock och populärmusik.
Nästa anhalt blev magasinet i bibliotekskällaren där ytterligare några Dylan-volymer fiskades upp. Därefter bar det iväg till bokhallens hylla för aktuella alster där både Håkan Nesser och Jane Austen omedelbart fick stryka på foten. Istället matade Stefan Wistrand på med Dylanmemoarer, Dylan-album, Dylanlåtar och Dylanackord. Och simsalabim - en Dylan-hylla. På mindre än en halvtimme kunde stadsbiblioteket ståta med ett hyfsat representativt utsnitt av den Zimmermanska produktionen från 1962 och framåt.
Är det rätt att ge priset till Bob Dylan?
– Det är ingen tvekan om att han är en värdig pristagare, men det är lite intressant att de ger det till någon som redan är så känd, säger Stefan Wistrand. Det här kommer säkert att bli omdiskuterat.