När Malin Juhlin och maken Peter Juhlin för dryga tjugo år sedan blev villaägare såg hon bostadens potential. I dag känns dåtidens furu och heltäckningsmattor långt borta, paret har gjort allt – "vi är inne på omgång två när det gäller renoveringar" – för att skapa ett hem med ytor att umgås i.
– Mitt hem är min borg och jag är sådan som möblerar ute som inne. Och tycker om när ute känns inne och tvärtom, säger hon och tillstår att det bodde en liten Ernst i henne redan som liten.
Inredaren hyser en förkärlek för trä- och naturmaterial med en bas i beige. Den går igen i husets 164 kvadrat och stora delar av möblemanget kommer från Mio där hon tillbringat tio yrkesverksamma år. Lägg sedan till auktionsklipp av rang, loppisfynd och en och annan dyrgrip från exempelvis Artwood och stilen är inringad.
– Jag har en klassisk och tidlös stil, det ska hålla länge. Ägget-fåtöljen har jag alltid älskat men nej, den skulle inte passa här, säger hon och konstaterar att accentfärgen tveklöst är blå.
Även den återkommer var man än tittar. I det sprillans nyrenoverade badrummet i form av handdukar och tvålar, i köket där det platsbyggda vitrinskåpet visar sig rymma rikliga mängder Retuna-porslin och i vardagsrummets generösa Howardsoffor. Sinnet för detaljer, stilleben och komposition märks i varje vrå.
– Det behöver absolut inte vara dyrt, det är blandningen som gör det personligt, säger hon och pekar på en ståtlig urna i sovrumsfönstret som gick på en hundralapp.
Hemmet är till för att umgås i och dörren har alltid stått öppen när dottern Fannys kompisar dundrat in.
– Man ska känna sig välkommen. Bara för att jag har en massa kuddar betyder det inte att man inte får ligga i soffan. Det ska absolut inte se ut som en möbelkatalog. Eller kännas som ett museum.
Att hon kan blicka tillbaka på 25 år inom inredningsbranschen kommer knappast som en överraskning med tanke på att intresset började redan i flickrummet. Där målade hon hej vilt, det var blått ena dagen, rosa den andra. 14 år gammal fick hon jobb på Domus och kastade lystna blickar mot dekoratörsrummet.
– Gud, där satt de och textade skyltar och hade stora skyltdockor. Jag tänkte att jag vill bli dekoratör när jag blir stor.
Och så blev det. Efter utbildningen fick hon leva sin dröm och vara med och bygga upp Åhlensbutiker runt om i Stockholm. Sedan följde en anställning på kedjans butik på hemmaplan följt av rollen som butiksledare på Mio. 2013 gjorde hon slag i saken och blev sin egen. Med inredningsbyrån J Inredning & Design hjälper hon bland annat privatpersoner att hitta just sin röda tråd i hemmet, tar uppdrag inom homestyling och får Eskilstunabor att stanna till vid Cityhusets fantasifulla skyltningar.
– Jag kan köpa en liten soffa på loppis, måla, spreja, sätta på blommor – det bara flödar idéer. Jag har ju stenkoll på olika stilar och kan man det mesta fixar man det mesta.
Vi behöver snacka mer om din käpphäst, den röda tråden – berätta!
— Det blir ofta en aha-upplevelse för folk. Det är så lätt att det spretar, man har en färg på gardinerna i köket, mönster i sovrummet och något annat i vardagsrummet. Eller så går man bara på vad andra visar på Instagram. Men vad gillar du? Vad är dina behov?
Efter så lång tid, är inredning fortfarande lika roligt?
– Ja, jag kommer aldrig tröttna eller göra något annat. Jag har alltid något på gång.