Gästen hade ett rum alldeles ovanför restaurangen, där branden startade. I förhör berättar han att han vaknade runt 03.45 för att gå på toaletten. Han hörde hur det slamrade och bankade och tänkte att det var renoveringen som pågick, om än vid en konstig tidpunkt.
– Jag låg i sängen åtminstone 15 minuter men så tänkte jag att något måste vara fel.
Mannen gick upp och drog bort gardinen. Då upptäckte han att det brann rakt under honom. Inget larm hördes och ingen kom och knackade på hans dörr. Han klädde på sig och packade sina saker samtidigt som rök började komma in i rummet.
Mannen sprang ner i stora trapphuset, men såg knappt trappan för all rök. Samtidigt försökte han hålla andan för att inte andas in röken.
– Jag tänkte det här går inte, fortsätter jag ner så blir jag liggande i trappan.
Han tog en annan väg.
– Jag tror att jag kom ned till våningen inunder men det är jag osäker på.
Till slut hittade han en korridor med en nödutgång där han kom ut.
Förhörsledaren frågar om mannen kände dödsångest.
– Nej, jag tänkte logiskt att klarar jag inte av att springa längre så blir jag liggande. Jag märkte först någon timme senare när jag fick tvätta av mig att jag var helt kolsvart.